Fildelning är en teknisk lösning för att tillgängliggöra eller nå filer för kopiering mellan datorer och liknande enheter över datornätverk, till exempel Internet.

Illegal fildelning avser oftast tillgängliggörande och kopiering av upphovsrätts-skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.
 

Teknisk lösning

Fildelning har länge använts på till exempel kontor för att dela filer och resurser (skrivare, fax, etc) mellan anslutna datorer över nätverk. I allmänhet brukar man tala om fildelning när en användare enkelt kan markera en fil så att andra användare kan redigera eller ladda ner en kopia av filen.

Man använder olika protokoll för detta. Vanligt förekommande är AFP, FTP, SMB, HTTP, NFS, AFS. Ett protokoll som på senare tid rönt stor popularitet är BitTorrent, som tack vare dess decentraliserade struktur dels gör det möjligt att snabbt sprida stora filer utan att belasta någon enskild värddator, och dessutom gör det svårt att avgöra varifrån filen egentligen kommer. Det sista ses som en stor fördel av många fildelare då spridningen i en del av fallen sker utan upphovsmannens tillstånd.

Fildelningsnätverk har snabbt fått stor spridning eftersom de ger många människor tillgång till enorma mängder information. En stor andel av den information som fildelas är upphovsrättsskyddat material som görs tillgängligt utan att upphovsrättsägaren kan kontrollera den eller kräva betalning, så kallad piratkopiering. I Sverige fanns det 2006 1,3 miljoner fildelare, enligt SCB. Med ökad kapacitet på Internet blir det enklare och billigare att dela, hitta och ladda ner film, tv-program, musik, böcker, datorspel och mjukvara, och många talar om att detta i slutändan kommer att leda till att information i allmänhet blir gratis.
 

Program och tjänster för fildelning

Några program och protokoll som används för fildelning är:

  • BBS - på 1980-talet och tidigt 1990-tal delades filer, även piratkopierat material, ofta via modem och privatpersoners BBS-server.
  • FTP är en metod för filöverföring som har använts för att dela ut filer sedan Internets barndom. FTP fanns innan Internet. Vid mitten av 1990-talet blev FTP åtkomligt för en större allmänhet, och även innan webben fanns. På den tiden var nätet betydligt resurssvagare än idag, så de filer som delades ut var mestadels textfiler och ibland stillbilder. Musik och filmer var det då inte tal om att dela ut, eftersom dåtidens datorer inte orkade med sådant. Vid den här tidpunkten var MP3 och till exempel divx ännu inte uppfunnet vilket gjorde att musikfiler och videofiler tog upp mycket plats. MP3 började dyka upp på FTP servers ca 1997 och divx video ca 1999.
  • Napster var det första av allmänheten välkända sättet att fildela. 2001 stängdes det, efter stämningar från flera skivbolag. Det har nu startat på nytt men är idag en betaltjänst.
  • Kazaa är ett av de många kända fildelningsprogrammen. Det har dock blivit impopulärt då många filer som delas med det innehåller virus eller inte fungerar.
  • Direct Connect är ett annat känt fildelningsprogram. Med Direct Connect loggar användarna in på hubbar som förmedlar kontakter mellan de enskilda datorerna anslutna till hubben.
  • BitTorrent är ett protokoll som används för fildelning. En av världens största trackers, The Pirate Bay, låg i Sverige och blev allmänt känd i landet genom mediauppbådet i samband med rättegången mot The Pirate Bay. The Pirate Bay:s tracker har varit nerlagd men är uppe igen. BitTorrent används även som ett alternativt spridningssätt för Linuxdistributioner, uppdateringar till MMORPG-spel såsom World of Warcraft och Warhammer Online, samt för många andra ändamål där stora mängder data behöver delas ut till många enheter.
  • Spotify och Itunes är kommersiella tjänster som erbjuder streamad musik, samt möjlighet till köp av låtar för nedladdning. Musiken kan spelas i den officiella klienten, men det finns även fri mjukvara som erbjuder samma funktionalitet, till exempel despotify.

Två olika strategier finns för fildelningsystem: klient-server-struktur och peer-to-peer ("från jämlik part till jämlik part"), ofta benämnt P2P-nätverk.
 

Klient-server-struktur

I ett fildelningsnätverk med klient/server-struktur finns en central värddator, server, som betjänar klienterna genom att låta dem lagra och/eller hämta filer. FTP, HTTP, SMTP och Napster har denna struktur.

Dessa har två stora nackdelar:

  1. Kapacitet. Värd-datorn måste vara dimensionerad för att kunna lagra och överföra alla filerna. Om fildelningstjänsten är populär, så ställer det stora krav på investeringar i utrustning och bandbredd.
  2. Sårbarhet. Om den centrala värddatorn går ner, går det inte längre att komma åt fildelningstjänsten längre. Både enstaka webbservrar, och hela Napsternätverket, har tagits ner till följd av juridiska åtgärder!
     

P2P-nätverk (peer to peer)

I ett P2P-nätverk överförs filer mellan deltagare, som varken har rollen värddator eller klientdator. Detta gör att det inte finns någon central part som kan stämmas eller åtalas. Kostnaden för datorutrustning och nätverksanslutning delas mellan deltagarna.

Ett exempel på ett rent P2P-nätverk är Gnutella.

Bittorrent-protokollet är P2P, när det gäller själva filöverföringen. För att samordna och hitta de andra parterna, använder Bittorrent dock centrala servrar, så kallade tracker-servrar. Vissa modernare bittorrent-klienter kan dock hitta varandra utan hjälp av trackers. Denna teknik kallas DHT.
 

Läs mer om:
Upphovsrätt

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.