Inom detaljhandeln är det vanligt att varor säljs i konsignation. Du kanske ser ett ställ med cd-skivor i en matvaruaffär - ganska troligt säljs dessa i konsignation.

Konsignation innebär att leverantören (säljaren) av varorna (kan t.ex. vara en tillverkare, en specialiserad grossist) överlämnar varor till en återförsäljare (butiken) men behåller äganderätten. Det normala är annars att butiken köper in, övertar äganderätten, till det som säljs. Butiken tar då risken att de inköpta varorna inte går att sälja till fullpris och kanske får säljas på rea.

När det gäller konsignation är det leverantören som tar risken, han äger fortfarande varorna, även om de säljs genom någon annans butik. För små tillverkare och för nya produkter som inte har en bevisad säljhistorik är detta ett utmärkt sätt att "komma in på marknaden".

Butiken får varorna och kan sälja dem utan att ta en risk. Enbart mer eller mindre i försäljningsintäkt. Butiken behöver inte heller binda kapital i varulager. Går inte varorna att sälja är det bara att leverantören hämtar dessa och butiken har inte lidit någon ekonomisk skada.

För leverantören finns flera fördelar med att sälja i konsignation. Möjligheten att få sina varor sålda på många ställen ökar och på det sättet går det att snabbare komma in på en marknad. Leverantören bygger upp ett eget varulager i en annans butik och behöver inte vara orolig att butiken inte kan betala. Om butiken (åter-försäljaren) skulle gå i konkurs får leverantören tillbaka sina varor. Normalt får inte en leverantör tillbaka sina varor, om kunden ännu inte betalt dem, om t.ex. en butik går i konkurs - men avtalet om konsignation innebär att leverantören (säljaren) kan återta sina egna varor.

För båda parter gäller det att veta hur försäkringsskyddet är för varorna. Vad händer om t.ex. butiken brinner upp eller varorna förstörs på något annat sätt.

Den stora nackdelen för leverantören är att han får binda mycket kapital i de varulager han har placerade ute hos återförsäljare.

Läs mer om:
Försäljning