Kriminologi (latin: crimen "brott"; grekiska logia "-lära", av logos "ord"), en tvärvetenskaplig samhällsvetenskap om brott, dess orsaker, omständigheter, samband och följder, samt samhällets reaktioner på brott.

Det finns olika definitioner på kriminologi men den förmodat vanligast förekommande torde vara av Edwin Sutherland med fleras (1992:3) mycket breda definition: "Criminology is the body of knowledge regarding crime and delinquency as a social phenomena. It includes within its scope the process of making laws, breaking laws, and reaction to the breaking of law."[1]
 

Kriminologi

Enligt Nils Jareborg är kriminologi en interdisciplinär vetenskap: Under en rubrik [kriminologi] samlas naturvetenskapliga, beteendevetenskapliga och samhällsvetenskaplig forskning rörande brottslighet (och annat avvikande beteende), brottslingar (avvikare) och brottsbekämpning.[2] Kriminologer studerar brott och dess konstruktion, strafflagars tillkomst och syften, handlingars kriminalisering, avkriminalisering och legalisering, samhällets reaktion på brott i form av brottsprevention och brottsbekämpning, samt de filosofiska och praktiska aspekterna av hur olika samhällen hanterar och definierar avvikande beteenden och inkapaciteringen av brottslingar och antisociala. Studierna av det ovanstående genomförs i relation till under vilka samhälleliga förhållanden dessa verksamheter sker; samhällets definition av vad ett brott är, lagarnas konstruktion, och metoder för att minska på brottslighetens omfattning avspeglar ett samhälles makthavares syn på icke önskvärda eller farliga beteenden och handlingar å ena sidan respektive önskvärda eller accepterade beteenden och handlingar å den andra. Synen på vad ett brott är förändras i takt med att samhällen förändras eller när den lagstiftande makten ersätts av en annan.

Inom kriminologin dominerar den administrativa kriminologin med dess två huvudsakliga teoretiska perspektiv: rutinaktivitetsteori och rational choice-teori. Sedan 1970-talet har kontroll- och tillfällesstrukturteorierna vuxit i styrka på den radikala och kritiska kriminologins bekostnad, till att idag vara den förhärskande kriminalideologiska synen på brottets orsaker och uppkomst samt hur brottslighet ska stävjas.

Enligt den administrativa kriminologins synsätt antas människan söka skapa största möjliga lycka till minsta möjliga pina, där brottslingen genom noggranna beräkningar av förluster och förtjänster försöker tillfredsställa icke tillfredsställda behov, vid behov genom brott. Brottslingen uppfattas då som vad inom denna skola kallas en utilitaristisk hedonist. Kriminalpolitiskt utgår det brottsförebyggande arbetet och brottsbekämpningen därför främst ifrån att situationellt minska antalet möjliga tillfällen som brott kan begås.

Inom den kriminologiska debatten dominerar högerrealisterna och dess motståndare återfinns främst inom vänsterrealismen.
 

Sverige

Ämnet kan i Sverige studeras vid flera universitet och högskolor. Den första kriminologiska institutionen i Sverige finns vid Stockholms universitet. Där kan man läsa till en kandidat-, magister-, master- eller doktorsexamen i kriminologi. Sedan 2012 finns också en kriminologisk institution vid Malmö högskola där motsvarande examina kan tas. Vid andra svenska universitet och högskolor finns ämnet kriminologi under andra ämnesdiscipliner, men i några fall kan man även vid dessa få en examen i kriminologi. Vid Göteborgs universitet och Lunds universitet bedrivs omfattande kriminologisk forskning och undervisning. Vid Göteborgs universitet kan man läsa ett masterprogram i kriminologi och få en masterexamen i Kriminologi. Lunds universitet har ett kandidatprogram i kriminologi, vilket även Mittuniversitetet har. Vid alla tre lärosäten kan man få en kandidatexamen i kriminologi. Fristående kurser i kriminologi kan även läsas vid flera andra svenska universitet, framförallt Växjö och Örebro, men även i Umeå.

De statliga myndigheterna Brottsförebyggande rådet och Kriminalvården tillämpar kriminologiska rön i sina studier av olika lagbrott i samhället, och samlar empiriska data av intresse om brottsförekomsten i Sverige, i sin egenskap av statistikansvarig myndighet på området.
 

Noter

  1.  Sutherland, Cressy & Luckenbill; 1992, Principles of Criminology
  2.  Jareborg 2001

Litteratur

  • Bernard, Thomas J., George B. Vold and Jeffrey B. Snipes. Theoretical Criminology. New York: Oxford University Press 2009.
  • Lilly, Robert J., Francis T. Cullen and Richard A. Ball. Criminological Theory: Context and Consequences. London 2007.
  • Lindgren, Sven-Åke: Om brott och straff. Från sociologins klassiker till modern kriminologi. Lund 1998. ISBN 978-91-44-02806-4
  • Paternoster, Raymond & Ronet Bachman. (Eds). Explaining Criminals and Crime: Essays in Contemporary Criminological Theory. Oxford University Press 2001.
  • Sarnecki, Jerzy: Introduktion till kriminologi. Lund 2009. ISBN 91-44-04858-0
  • Williams, Frank P. & McShane, Marilyn D.: Criminology Theory: Selected Classic Readings. 1998. ISBN 0-87084-201-3
  • Christie, Niels: Lagom mycket kriminalitet.
  • Foucault, Michel: Övervakning och straff.
  • Garland, David: The culture of controll

Läs mer om:
Brottsprevention
Brottsbekämpning
Ungdomskriminalitet
Brott och kön
Brottsförebyggande rådet

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.