Offentliga platser i Sverige är enligt 1 kap. 2 § Ordningslagen:

  1. allmänna vägar,
     
  2. gator, vägar, torg, parker och andra platser som i detaljplan redovisas som allmän plats och som har upplåtits för sitt ändamål,
     
  3. områden som i detaljplan redovisas som kvartersmark för hamnverksamhet, om de har upplåtits för detta ändamål och är tillgängliga för allmänheten, samt
     
  4. andra landområden och utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik.

Regeringen eller kommuner får föreskriva att till exempel idrottsplatser, badplatser och campingplatser, som inte uppfyller kraven på offentlig plats ovan, ska jämställas med offentlig plats. När en kommun beslutar om att jämställa platser med offentliga platser brukar det stå i kommunens lokala ordningsföreskrifter.

Allmän plats, juridiskt begrepp vars ursprung kommer från den allmänna ordningsstadgan från 1956, som numera är upphävd. Allmän plats avsåg då väg, gata, torg eller område som är tillgängligt för alla. Begreppet används på det stora hela inte idag, utan har ersatts med benämningen offentlig plats.Allmän plats förekommer dock fortfarande i plan- och bygglagen, i vapenlagen och i brottsbalken. I brottsbalken avser man då också tåg, affärer, restauranger, kyrkor och teatrar som allmänna platser.

Läs mer om:
Allmän sammankomst
Ordninglagen

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.