I regeringsformen, en av Sveriges fyra grundlagar, står det att regeringen styr riket. Men en regering måste accepteras av riksdagen, annars kan den tvingas att avgå.

Regeringen kan avgå av flera skäl. Ett är att stödet för regeringen har ändrats efter ett riksdagsval.

Riksdagens talman har en central roll när en ny regering ska bildas. Talmannen ska så snabbt som möjligt få fram en statsminister som i sin tur ska utse ministrarna i regeringen. Talmannen lägger fram ett förslag till statsminister som riksdagen röstar om.

Det kan ske förändringar i regeringen utan att det är frågan om en ny regeringsbildning. Statsministern kan byta ut ministrar, placera om dem eller utöka antalet ministrar utan inblandning från riksdagen.
 

En regering avgår

En regering kan sitta så länge den har stöd i riksdagen. Regeringen kan avgå av olika skäl.

Här beskrivs några situationer som kan utlösa regeringskris och tvinga en regering att avgå:

  • Regeringsunderlaget ändras efter ett val. Regeringspartiet eller en koalition av flera partier kan vid ett val förlora majoriteten i riksdagen. Exempel på en sådan situation är den borgerliga fyrpartiregeringens avgång efter valet 1994, samt valförlusterna för Socialdemokraterna 2006 och för alliansregeringen 2014.
  • Förlust vid förtroendeomröstning. Minst 35 ledamöter kan yrka på att riksdagen ska uttala sitt misstroende mot statsministern och därmed regeringen. Det kallas förtroendeomröstning. Om minst hälften av ledamöterna, det vill säga 175, röstar för en sådan förklaring faller regeringen. En regering har ännu inte tvingats avgå på detta sätt, men möjligheterna att lägga fram ett yrkande om misstroendeförklaring har en stor indirekt betydelse.
  • Kabinettsfråga – allt sätts på ett kort. Förtroendeomröstningar kan också vara informella i den meningen att en regering kan känna sig tvingad att avgå om den förlorar en viktig omröstning i riksdagen. Ibland väljer en regering uttryckligen att sätta sin existens på spel genom att förklara att den avgår om den inte får igenom ett visst beslut i en speciell fråga. Efter att ha förlorat en omröstning om lönestopp avgick regeringen Carlsson den 15 februari 1990. Ett sådant agerande kallas för kabinettsfråga.
  • Interna spänningar. Risken för att en regering måste avgå på grund av interna spänningar gäller främst koalitionsregeringar.
     

Så bildas en ny regering

Riksdagens talman har en central roll vid bildandet av en ny regering. Sverige skiljer sig från andra demokratier där statschefen brukar ha denna uppgift.

Talmannens uppgift är att så snart som möjligt få fram en ny statsminister som kan bilda regering. Slutpunkten i processen är att riksdagen röstar om det förslag talmannen lägger fram.
 

Förslag till ny statsminister

Det är endast talmannen som har rätt att lägga fram förslag till ny statsminister för kammaren. Då en regering ska avgå vänder sig statsministern till talmannen som entledigar regeringen.

Samtidigt begär talmannen att regeringen ska vara kvar som en övergångsregering. En övergångsregering anses endast kunna handlägga löpande frågor och inte ta några politiska initiativ. Den är förbjuden att utlysa nyval.
 

Överläggningar med partiledarna

Talmannen ska sedan överlägga med ledarna för samtliga riksdagspartier och de vice talmännen. Samtalens antal och omfattning beror på hur komplicerad den politiska situationen är.

Det vanliga är att talmannen ger en eller flera partiledare tillsammans i uppdrag att undersöka möjligheterna att få till stånd en regering med utsikt att få stöd i riksdagen. Genom dessa samtal får talmannen underlag för att bedöma vem riksdagen kan tänkas godkänna som ny statsminister.
 

Om en ny talman väljs

Efter varje val väljer riksdagen talman. Om det sker skifte på posten är det den nyvalde talmannen som ska lägga fram förslag till ny statsminister för riksdagen.

För att inte förlora tid förutsätts att den avgående talmannen förbereder regeringsskiftet genom att diskutera med partiledarna direkt efter att en regering avgått. Den avgående talmannen är alltså behörig att entlediga en regering och uppmana den att vara kvar som övergångsregering.
 

Riksdagen tar ställning till statsministern

Talmannen presenterar sitt förslag till statsminister för riksdagen och uppger samtidigt vilka partier som ska ingå i regeringen. Förslaget bordläggs utan debatt. Det ska därefter prövas av kammaren i en omröstning. Omröstningen föregås inte av någon egentlig debatt utan endast av en så kallad röstförklaring av de olika partigrupperna.

Omröstningen är som andra omröstningar öppen. Efter rösträkning kan man läsa av hur varje ledamot har röstat. Vid omröstningen fordras inte någon uttrycklig majoritet för talmannens förslag. I stället gäller regeln att om mer än hälften av riksdagens ledamöter, det vill säga minst 175, röstat mot förslaget är det förkastat. I annat fall är det godkänt.

Om riksdagen inte godkänner talmannens förslag görs ett nytt försök. Talmannen kan föra fram sammanlagt fyra förslag. Godkänns inte något av dem ska extra val anordnas inom tre månader, om inte ordinarie val ska hållas inom samma tid.
 

Riksdagen har aldrig sagt nej

Talmannen har inte vid någon regeringsbildning behövt föra fram fler än ett förslag. Riksdagen har alltså alltid godtagit talmannens första förslag.

Möjligheten att föra fram upp till fyra förslag får betraktas som en nödutväg som inte är avsedd att komma till användning. Sedan riksdagen godkänt förslaget utfärdar talmannen förordnandet för den nya statsministern.
 

Övriga ministrar

Det är statsministerns sak att bestämma vilka ministrar som ska ingå i regeringen. I samband med utnämningen ska statsministern anmäla till riksdagen vilka personer han eller hon har utsett.
 

Regeringsskiftet

Regeringsskiftet äger rum vid en konselj på slottet med statschefen, kungen, som ordförande. Vid konseljen redogör talmannen för sitt förslag och riksdagens beslut. Kungen konstaterar därefter att regeringsskiftet ägt rum.

En nytillträdd statsminister avger en regeringsförklaring till riksdagen. I förklaringen anger statsministern huvuddragen i sin politik. Vanligtvis anmäler statsministern samtidigt vilka ministrar som ska sitta i regeringen.

Riksdagen anordnar en debatt med partiledarna någon dag efter det att regeringsförklaringen har presenterats.
 

Ombildning av en regering

Flera ministrar kan bytas ut utan att det är frågan om en ny regeringsbildning. Statsministern kan placera om ministrar, utöka antalet eller byta ut dem utan inblandning från riksdagen.

Om en ombildning gäller en koalitionsregering och innebär att regeringsunderlaget förändras genom att alla ministrar från ett parti lämnar regeringen är saken mer komplicerad.

Då riksdagen tar ställning till ett förslag om ny statsminister grundas beslutet på att talmannen samtidigt meddelar vilka partier som ska ingå i regeringen. Riksdagens godkännande av en ny statsminister görs alltså mot denna bakgrund. Detta har ansetts innebära att en regering måste avgå om den får sitt underlag försvagat genom att ett parti lämnar regeringen.
 

Källa:

riksdagen.se