Att vara dominerande innebär att ha en stark ekonomisk ställning som gör det möjligt att hindra en effektiv konkurrens. Företaget kan då i hög grad agera oberoende av sina konkurrenter och kunder. En marknadsandel som överstiger 40 procent av den relevanta marknaden är ett tecken på en dominerande ställning, men företagets marknadsandelar är inte avgörande.
Förbudet mot missbruk av en dominerande ställning finns i 2 kap. 7 § konkurrenslagen. En dominerande ställning grundas i regel på en mängd omständigheter som var för sig inte nödvändigtvis behöver vara avgörande. Konkurrensverket tittar bland annat på företagets
- finansiella styrka
- möjlighet att hindra andra från att etablera sig på marknaden
- tillgång till
– insatsvaror
– patent och andra immaterialrättigheter samt
– teknologi och annan kunskapsmässig överlägsenhet.
Att ha en dominerande ställning på en marknad är inte förbjudet i sig. Men ett dominerande företag får inte missbruka sin ställning så att konkurrensen skadas. Det får till exempel inte använda sig av diskriminering eller underprissättning för att slå ut en svagare konkurrent eller förhindra nyetablering.
Exempel på förfaranden som kan räknas som missbruk av dominerande ställning
- Oskäliga inköps- och försäljningspriser. Att ta ut orimligt höga priser för en vara eller en tjänst (överpris) är ett exempel. Även motsatsen är förbjuden. Ett företag får inte ta ut priser som ligger under kostnaden för tillverkningen (underpris) för att slå ut konkurrenter eller försvåra för dem att komma in på marknaden.
- Begränsning av produktion och marknader. Detta kan ske genom exklusivavtal och liknande som binder distributören till leverantören och tvärtom.
- Diskriminering. Det kan exempelvis förekomma om priser, rabatter eller andra affärsvillkor leder till att företag behandlas olika utan att det finns någon saklig anledning. Även leveransvägran kan utgöra en form av diskriminering.
- Kopplingsförbehåll. Ett exempel på detta är att ett dominerande företag utnyttjar sin starka position och kräver att köparen även köper en annan produkt, som inte har ett naturligt eller sakligt samband med den första varan.
Läs mer om:
Konkurrens
Källa
Konkurrensverket, dec 2013