Det finns inga lagregler eller andra bestämmelser som reglerar hur bankerna ska beräkna ränta eller vilken räntesats som ska tillämpas. Fri räntesättning gäller, vilket innebär att varje bank själv avgör vilken ränta som ska tillämpas.
Hur ränta beräknas
Hur räntan beräknas kan skilja sig från bank till bank och även mellan olika konton i samma bank. Enligt Finansinspektionens allmänna råd bör banken informera kontohavaren om de principer som tillämpas inom banken. Det bör av informationen bland annat framgå från och med vilken dag du har rätt till ränta vid insättning och från vilken dag ränta upphör vid uttag.
En tumregel vid banksparande/inlåning är att ju längre tid pengarna binds och ju större beloppet är, desto högre är räntesatsen. På så kallade transaktionskonton där pengarna kan röras ofta, är räntan följaktligen lägre än på ett konto för långsiktigt sparande.
Vanliga begrepp
- Nominell ränta: Den årliga procentsats som räntan beräknas efter.
- Bunden/fast ränta: Räntan är bestämd för i avtalet angiven tid/period.
- Kassadag: Den dag som insättningen eller uttaget görs i kassan eller förs över till/från kontohavarens konto.
- Valutadag: Den dag som insättningen valuteras på kontohavarens konto. Valutadag är den dag som är utgångspunkt för ränteberäkning. Insättning genom automatisk överföring från en kunds konto i samma bank har vanligen valutadag lika med överföringsdag.
- Bankdag: Dag när banker i allmänhet har öppet.
- Saldo: Behållningen, det vill säga över- eller underskott på ett konto vid ett visst givet tillfälle.
Olika räntemetoder
I det svenska banksystemet använder man sig av olika metoder för att beräkna antalet räntedagar, det vill säga fastställa mellan vilka dagar som räntan ska räknas. Gemensamt för alla sätt att beräkna ränta är att pengarna ska ha stått inne – varit tillgängliga för utlåning – åtminstone en hel dag:
- Räntan räknas från och med första bankdagen efter insättningsdagen.
- Räntan räknas från och med kalenderdagen efter insättningsdagen.
- Räntan räknas från och med kalenderdagen efter första bankdagen efter insättningsdagen.
Vid uttag använder man sig av två olika sätt att ange den tidpunkt till vilken räntan ska räknas:
- Räntan räknas till och med kalenderdagen innan uttaget görs.
- Räntan räknas till och med samma dag som uttaget görs.
Exempel: Effekterna av att räntan beräknas från och med första bankdagen efter insättningen och till och med kalenderdagen innan uttaget, visas i nedanstående figur när en insättning görs på torsdagen eller fredagen och uttaget görs på måndagen. Om insättning görs på torsdagen får man ränta under tre dagar medan om insättningen görs på fredagen får man inte någon ränta alls.
| torsdag | fredag | lördag | söndag | måndag |
| insättning | ränta | ränta | ränta | uttag |
| insättning | —– | —– | uttag |
Traditionellt räknades ränta på privatpersoners konton som om varje månad har 30 dagar och bankåret därmed 360 dagar. Under senare år har banker successivt börjat gå över till att beräkna ränta utifrån det verkliga antalet dagar i månaden och följaktligen 365 (366 vid skottår) dagar per år.
Räntemodeller
På inlåningskonton förekommer tre vanliga räntemodeller. Vilken modell som används är beroende av vilken typ av konto det är fråga om. Genom att välja en viss räntemodell kan banken t.ex. premiera ett beteende som innebär att bankens kostnader hålls nere. Det gör man då genom att erbjuda en bättre ränta om kunden gör få uttag.
- Dag-för-dag-ränta innebär att räntan beräknas på det saldo som varje dag finns på kontot.
- Lägsta-saldo-ränta innebär att räntan beräknas på månadens lägsta saldo. På de pengar som kunden rör under månaden ges vanligen en låg ränta (i vissa fall ingen ränta alls). På det lägsta saldot, dvs. de pengar kunden inte rört under månaden, ges däremot en förhållandevis bättre ränta. Lägsta-saldo-ränta är en vanlig räntemodell för sparkonton där banken vill premiera liten rörlighet (få uttag) på kontot.
- Skiktad ränta/räntetrappa innebär att räntan beräknas med olika räntesatser i olika beloppsintervall. En högre ränta betalas när saldot på kontot är över en viss nivå. Det förekommer både att den högre räntan ges på kontots hela saldo och endast på den del av saldot som ligger över gränsen. Denna modell används oftast på konton där banken vill premiera höga inlåningssaldon. Vanligen har denna typ av konton även uttagsavgifter för att uppmuntra liten rörlighet (få uttag) och höga saldon på kontot.
Det förekommer att två eller fler av räntemodellerna tillämpas samtidigt på ett inlåningskonto.
Exempel: Ett konto ger 2,0 procent i ränta på belopp som står inne hel kalendermånad och 0,10 procent i ränta på månadens insättningar och uttag (= modell 2). I exemplet nedan beräknas ränta efter den högre räntesatsen (2,0 procent) under hela månaden på 1500 kr (= lägsta saldot under månaden) medan på månadens övriga saldon beräknas räntan som dag-för-dagränta efter den lägre räntesatsen (0,10 procent).
| Dag | IN/UT | Belopp | SALDO |
| 1:a | 5000 | ||
| 5:e | IN | 1000 | 6000 |
| 10:e | UT | 2000 | 4000 |
| 20:e | UT | 2500 | 1500 |
| 25:e | IN | 18000 | 19500 |
| 31:e | UT | 10000 | 9500 |
Trots att kontot som mest har en behållning på 19 500 kronor beräknas ränta enligt den högre räntesatsen endast på 1 500 kronor (lägsta saldot).
Utbetalning av ränta
På bankers inlåningskonton kapitaliseras räntan normalt i anslutning till årsskiftet. Det innebär att den ränta som tillgodogjorts under året läggs till på kontot. Kontots saldo ökar alltså vid årsskiftet. Ränta kommer därefter att beräknas på hela beloppet (kapital + ränta) och den s.k. ränta-på-ränta-effekten uppkommer. På den tillgodogjorda räntan på en privatpersons konto drar banken normalt samtidigt av 30 procent preliminärskatt som redovisas till Skatteverket. Det är alltså endast 70 procent av den tillgodogjorda räntan som läggs till på kontot vid kapitaliseringen.
Ränteändring
På inlåningskonton ändras normalt räntesatsen efter centrala beslut i banken. Ändringarna kungörs vanligtvis genom annonser i dagspressen och den nya räntesatsen gäller fr.o.m. den dag som anges i annonsen. Dessutom bör banken i, eller i samband med, kontoutdrag informera kunden om aktuell räntesats eller hänvisa till telefonnummer där upplysning om räntesatser lämnas.
Källa: Konsumenternas.se , Januari 2019