Dröjsmålsränta
Att ta ut en dröjsmålsränta görs för att påskynda kundbetalningar och motverka att kunden använder företag som kreditgivare. Räntelagen styr storleken på dröjsmålsräntan. Lagen är dispositiv vilket innebär att den gäller om inget annat avtalats mellan parterna.
Villkor för att kunna begära dröjsmålsränta
För att kunna begära dröjsmålsränta krävs att företaget på fakturan klart och tydligt skriver att de begär dröjsmålsränta efter förfallodagen. Exempel på sådan text kan vara:
- Efter förfallodagen debiteras ränta enligt Räntelagen.
- Efter förfallodagen debiteras ränta med gällande referensränta +
8 %-enheter.
Ovanstående gäller vid försäljning till konsumenter. Referensränta, se nedan.
Om handel skett mellan två näringsidkare är det möjligt att ta ut dröjsmålsränta även om det inte på t.ex. fakturan framgått att dröjsmålsränta utgår vid betalning efter förfallodagen.
Räntelagen är dispositiv
Att räntelagen är dispositiv innebär att ett avtal mellan parterna kan se helt annorlunda ut vad gäller dröjsmålsränta än det lagen föreskriver. Från när dröjsmålsränta ska betalas och vilken storlek på räntan det ska vara, är upp till parterna att avtala om.
Ett företag kan inte ensidigt sätta en högre dröjsmålsränta än den räntelagen föreskriver. För att kunna göra detta måste båda parter kommit överens om detta genom avtal.
Ränta även på momsen
Det belopp som dröjsmålsräntan beräknas på är hela det fakturerade beloppet d.v.s. momsen ska ingå. På det begärda räntebeloppet ska ingen moms läggas på eftersom den inte är momspliktig. Dröjsmålsräntan räknas fram genom att ta fakturans belopp inkluderat moms, multiplicera med räntesatsen och antalet dagar dividerat med 365.
Referensräntan
Referensräntan motsvaras av den reporänta som tillämpades närmast före det kalenderhalvår under vilket referensräntan ska gälla. Om reproräntan inte är ett helt eller ett halvt tal avrundas referensräntan till närmast högre halva procentenhet.
För aktuell referensränta gå till Riksbankens hemsida, riksbanken.se.
Vad säger räntelagen
I Räntelagens 4 § beskrivs från när dröjsmålsränta får tas ut
”I annat fall än som avses i 3 § skall ränta betalas på förfallen fordran, för vilken betalningstiden försittes, från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har avsänt en räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av ett bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan räkningen eller kravet har kommit honom till handa.”
Dröjsmålsränta kan alltså krävas från den dag som infaller 30 dagar efter det att fakturan skickats.
I 4 § andra stycket beskrivs även fordringsförhållandet mellan näringsidkare och mellan en näringsidkare och en myndighet eller annat offentligt organ. Här framgår att det inte finns något krav på att det på fakturan ska stå att dröjsmålsränta utgår efter förfallodagen för att dröjsmålsränta ska kunna begäras.
”I fordringsförhållanden mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet skall ränta betalas enligt första stycket utan att det när kravet framställs behöver anges att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en fordran på en myndighet eller ett annat offentligt organ på betalning för varor eller tjänster.”
I Räntelagens 6 § står det hur stor dröjsmålsräntan får vara.
”6 § I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av åtta procentenheter.”
Vad referensräntan är beskrivs i paragraf 9.
”9 § Referensräntan enligt denna lag fastställs för varje kalenderhalvår genom särskilt beslut av Riksbanken. Referensräntan skall motsvara den ränta som Riksbanken tillämpade vid den huvudsakliga refinansieringstransaktion som genomfördes närmast före det kalenderhalvår under vilket räntan skall gälla, avrundad till närmast högre halva procentenhet. Lag (2002:352).”