Så hittar du hyreslägenhet
Att hitta en lägenhet att hyra kan gå till på flera sätt. Det första du måste göra är att ta reda på vilka som hyr ut lägenheter där du bor och sedan ställa dig i kö. På kommunernas hemsidor finns det oftast länkar till de kommunala bostadsbolagen. Ett tips för dig som söker en lägenhet i ett visst hus är att titta i trappuppgången – hyresvärdarna måste nämligen informera där om vem som förvaltar huset och lämna kontaktuppgifter om var de kan nås. Du kan även hitta lediga rum, lägenheter och annonser om lägenhetsbyten i dagstidningar och på Internet.
En del kommuner har egen bostadsförmedling. Fastighetsägareföreningar på vissa orter har startat egna förmedlingar och det finns även privata förmedlingar.
Både kommunala och privata förmedlingar måste följa regler som till exempel styr vilka avgifter de får ta ut. Några kostar det att vara med i medan andra är gratis. En del tar även ut en så kallad förmedlingsavgift. Det är olagligt att ta ut en för hög avgift och du ska få tillbaka avgiften om det inte blir något hyresavtal. Eventuellt förskott ska omgående återbetalas av förmedlaren. Om du behöver mer information kan du vända dig till din kommunala konsumentvägledare.
Hyreslägenhet ska vara gratis
Det är bara när man köper bostadsrätt och hus som det får kosta. Det innebär att det inte är tillåtet att ta betalt för ett hyreskontrakt. Det gäller även när hyresvärden vill ta orimligt betalt för till exempel möbler. Den som begär ekonomisk ersättning, så kallade svarta pengar, kan dömas för det. Även om du som köpare inte gör något brottsligt när du betalar för ett hyreskontrakt, så är det riskabelt eftersom du riskerar att förlora både lägenheten och pengarna.
Alla har rätt till en bostad
Det är olagligt att diskriminera bostadssökande på grund av ras, hudfärg, nationell eller etnisk bakgrund, religion eller sexuell läggning. Detta regleras i brottsbalken. Din kommunala konsumentvägledare och Diskriminerings-ombudsmannen, DO, kan ge dig mer information om hur du går till väga om du känner dig diskriminerad.
Källa: Konsumentverket, Feb 2012