Historia
Bakgrund
Strukturanpassningsprogrammen kom till efter skuldkrisen på 1980-talet som slog ut flera u-länders ekonomier,[3] främst i Syd- och Centralamerika. De drabbade länderna anklagades för att bryta mot den fria marknadens spelregler genom handelshinder och subventioner och underkastades därför avregleringskrav för att få fortsatt tillgång till internationellt kapital.[4] Under 1980-talet gavs nyliberalismen allt större plats som makroekonomisk samhällssyn vilket 1989 utmynnade i den så kallade Washington Consensus där riktlinjer för amerikansk politik i IMF och Världsbanken (två organ som USA dominerade) fastslogs, med innebörden att förpliktiga u-länder som söker nya lån till att införa unilateral frihandel med omvärlden liksom omfattande åtstramning av de offentliga utgifterna i landet.
Omformulerad strukturanpassning
Sedan slutet av 1990-talet har exempelvis Världsbanken inte bara talat om ökad tillväxt utan också om fattigdomsbekämpning som en målsättning. Kritiken mot strukturanpassningsprogrammens krav på införande av fri marknad liksom låneländernas begränsade möjligheter att delta i utformandet av villkoren har medfört att utvecklingsländer i allt större utsträckning börjat skriva under ”fattigdomsreducerande strategidokument” (engelska: Poverty Reduction Strategy Papers) istället, där ett utvecklingsland själv kan formulera egna behov.[5] Sådana dokument har gradvis kommit att ersätta de gamla strukturanpassningsprogrammen med målet att de ökade möjligheterna till deltagande från låneländernas sida kommer innebära större gensvar för de program som ska sjösättas som motprestation till lånen som ges, och därmed resultera i en bättre finanspolitik. Strategidokumentens innehåll och utformning är dock tämligen lika de av banken tidigare formulerade struktur-anpassningsprogrammen. Kritiker hävdar att likheterna visar hur banken och lånegivarna fortfarande är alltför involverade i lånelandets politiska beslutsprocess. Liknande kritik har riktats mot det parallellt pågående HIPC-initiativet, också drivet av IMF och Världsbanken där de mest skuldsatta utvecklingsländerna kan få skuldavskrivning gentemot utförsäljning av offentliga tillgångar samt omfattande avregleringar av ländernas marknader.
Några bra tips innan du läser vidare
Ny svensk utmanare till Avanza & Nordnet. Erbjuder ISK & 0 kr i courtage på all aktiehandel fram till 2025*
Courtage är avgiften för aktiehandel.
Levler är en ny svensk utmanare till Avanza & Nordnet som just nu erbjuder courtagefri aktiehandel på svenska börsen.
Erbjudandet om courtagefri aktiehandel gäller fram till den 31 mars 2025. Denna kampanj gäller för handel på samtliga listor på Nasdaq Stockholm, med undantag för First North.
Öppna konto snabbt & enkelt med BankID.
Courtagefri aktiehandel utan begränsning på kontoinnehav.
25% rabatt på fondavgiften jämfört med t.ex. Avanza.
ISK och Aktiefondkontot hos Levler omfattas av insättningsgarantin.
Villkor för kvalificering
För att kvalificera sig till dessa program ställs generellt krav på politiska program och policys som syftar till att implementera en fri marknad. Dessa program innehåller såväl landsinterna förändringar som privatiseringar och avregleringar, såväl som externa strukturförändringar som särskilt syftar till att underlätta frihandel. Stater som inte förmå att fullfölja dessa program kan bli föremål för hårda ekonomiska sanktioner. Strukturanpassningsprogrammen har utsatts för hård kritik från ett stort antal instanser runtom världen, som menar att hot om ekonomiska sanktioner mot fattiga länder tenderar att verka utpressande, vilket gör att de inte har något annat val än att lyda IMF och Världsbanken.
Efterlevnad av strukturanpassningsprogram har i vissa fall varit villkor för tillgång till andra internationella låneprogram såsom HIPC-initiativet för skuldavskrivning.[6]
Effekter
I slutet på 1980-talet rapporterade UNICEF rapporterade hur de struktur-anpassningsprogrammen orsakade försämrad hälsa, näringsintag och utbildningsnivå för tiotals miljoner barn i Asien, Latinamerika och Afrika.[7] Enligt Världshälsoorganisationen har strukturanpassningsprogrammen lett till försämrad folkhälsa i de drabbade u-länderna genom att skära ner på den offentliga välfärden, och därmed tillgången till sjukvård, och samtidigt reducera hushållens inkomster.[4]
I Ghana uppmanade Världsbanken staten att sälja ut grundvatten för upp till 100 miljoner USD och avreglera gruvdriften så att uppemot två tredjedelar av hela landet bestod av gruvkoncessioner och miljöregleringarna nådde ett absolut minimum, samtidigt som befolkningen sjönk i allt djupare fattigdom under landets strukturanpassningsvillkor.[8]
Strukturanpassningsprogrammen behöver inte uteslutande innehålla nedskärningar och avregleringar, i fallet Moçambique påtvingades 1999 en mervärdesskatt trots protester från landets privata sektor i syfte att öka statens inkomster och kvalificera landet för HIPC-initiativet.[6]
Noter
- Greenberg, James B. 1997. A Political Ecology of Structural-Adjustment Policies: The Case of the Dominican Republic. Culture & Agriculture 19 (3):85-93
- https://www.who.int/trade/glossary/story075/en/index.html
- https://www.sida.se/Svenska/Bistand–utveckling/Internationellt-samarbete-/Bistand-via-Varldsbanken/Varldsbanken-varldens-viktigaste-bank/
- [a b] https://www.who.int/trade/glossary/story084/en/
- https://amnestypress.se/artiklar/reportage/24821/vatten-som-en-mansklig-rattighet/
- [a b] https://news.bbc.co.uk/2/hi/special_report/1999/06/99/debt/359978.stm
- Cornia, Giovanni Andrea. Adjustment with a Human Face. 2 vols. Oxford: Clarendon Press, 1987–1988
- https://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/correspondent/1634502.stm
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.