Dispositiv

Dispositiv lagstiftning innebär lagstadganden som går att avtala bort. Parter kan komma överens om ett avtal utan att lagen hindrar. Om inget annat avtalats gäller lag.
 

Foto av författare
Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Svensk lagstiftning

Exempel på en dispositiv lag är Köplagen (KöpL). Notera att Konsumentköplagens (KKL) regler är tvingande (indispositiv) till konsumentens fördel.

Den svenska modellen inom arbetsrättens område bygger på dispositiva lagar som sedan blir förhandlingsfråga mellan arbetsmarknadens parter.

Exempel på ett dispositivt stadgande är första paragrafen i skuldebrevslagen, som lyder 
Utfärdar någon skuldebrev, svare han för sin förskrivning; dock äge han, där ej annat må anses avtalat, utan hinder av förskrivningen göra gällande invändningar beträffande rättsförhållande som föranlett handlingens utfärdande. Paragrafen stadgar sålunda vad som gäller om parterna inte har kommit överens om att något annat ska gälla.
 

Läs mer om:
Civilrätt

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.

Lämna en kommentar