Ideell upphovsrätt

Ideell upphovsrätt är vid sidan om ekonomisk upphovsrätt en del av upphovsrättslagstiftningen i bland annat flertalet europeiska länder. Den ideella upphovsrätten innebär främst att upphovspersonen har rätt att bli namngiven som upphovsperson när verket framförs eller används.[1] Den ideella upphovsrätten innehas av fysiska personer, inte organisationer, och kan, till skillnad från den ekonomiska upphovsrätten, inte överlåtas, förhandlas eller licensieras bort. Den idellea upphovsrätten gäller även vid öppet innehåll och öppen källkod. I vissa länder tillämpas emellertid public domain för gamla verk eller media som skapats av en federal myndighet, och då saknar upphovspersonen ideell upphovsrätt. Öppet innehåll enligt Creative Commons licensvariant CC0 (no rights reserved) innebär public domain, och är således förhindrat enligt europeisk lag.[2].
 

Foto av författare
Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Svensk rätt

I svensk rätt består ideell upphovsrätt av paternitetsrätten och respekträtten:

  • Paternitetsrätt eller namngivningsrätt kallas den del av upphovsrätten som styrker rätten till attribuering. Rätten framgår av 3 § första stycket i upphovsrättslagen, och kan enligt samma paragraf endast eftergivas ”såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.”
     
  • Respekträtt kallas den del av upphovsrätten, som innebär att upphovsmannen har rätt att slippa bli kränkt medelst sina egna verk. Respekträtten innebär att upphovsmannen kan protestera mot vandalisering och kräva att verket inte används för kommersiella ändamål. Verket får sålunda ”icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen”. En kränkning av upphovsmannens konstnärliga egenart innebär, enligt lagförarbetena, att man ”kränker hans personlighet, sådan den kommit till uttryck i verket”. Rätten framgår av 3 § andra stycket i upphovsrättslagen, och kan enligt samma paragraf endast eftergivas ”såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.”

Lagstiftningen är likartad i många länder.

Bernkonventionen artikel 6bis säger om moralisk upphovsrätt att:

Oberoende av upphovsmannens ekonomiska rättigheter, och även efter överföringen av sagda rättighet, skall författaren ha rätt att kräva författarskap över verket och protestera mot förvrängningar, ändringar eller andra nedsättande handlingar i relation till sagda arbete, vilket skulle vara skadligt för upphovsmannens ära eller anseende.[3]

Noter

  1. Viktigt att veta om upphovsrätt, Riksarkivet 2012
  2. Creative commons CC0, accessdatum 21 september 2013.
  3. Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works, September 9, 1886, art. 6bis, S. Treaty Doc. No. 27, 99th Cong., 2d Sess. 41 (1986).
     

Läs mer om:
Bernkonventionen
Upphovsrätt

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.

Lämna en kommentar