Därför finns en statlig lönegaranti som ger ett löneskydd både vid konkurs och vid företagsrekonstruktion. Att lönegarantin även gäller vid företagsrekonstruktion har sitt ursprung i att företag tidigare, innan lönegarantin även kom att gälla företagsrekonstruktion, kunde påverkas till att gå i konkurs istället för att försöka rekonstruera företaget. Företaget valde konkurs därför att en del av konkursen kunde finansieras av lönegarantimedel.
Det som styr den statliga lönegarantin är Lönegarantilagen (SFS 1992:497). Lagen gäller även personer som varit anställda i ett företag som gått i konkurs i ett annat nordiskt land, i ett annat land i Europeiska unionen (EU-land) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land). Förutsättning för att få betalt är att betalning lämnas ”endast för en sådan fordran som avser anställning med övervägande anknytning till Sverige eller svenska förhållanden”.
I lagen finns dock ett tak för hur stor ersättning som betalas ut till en enskild anställd. Maximalt kan personen få fyra prisbasbelopp. Har den anställde fordringar (lön, semesterlön, ”sparade dagar”, bonus, ersättning under uppsägningstid mm) som överstiger detta blir det alltså bara maximalt fyra prisbasbelopp. När det gäller ersättning under den uppsägningstid någon har rätt till, är det bara den tid som står i lagen om anställningsskydd som gäller.
Ett krav för att lönegarantin ska gälla är att den anställdes lönefordring förfallit till betalning under de sista åtta månaderna av anställningstiden.
Anställd som har en lönefordran på företaget som gått i konkurs (eller är under företagsrekonstruktion) anmäler sin fordran till konkursförvaltaren.
Det är länsstyrelserna som ansvarar för utbetalningen av de statliga löne- garantipengarna. Utbetalningen sker efter det att ett skriftligt beslut har kommit in från konkursförvaltaren till länsstyrelsen.
Läs mer om:
Konkursförfarandet