Återtagandeförbehållet som säkerhetsform skiljer sig åt från exempelvis panträtt i lös egendom och retentionsrätt genom att säkerheten i egendomen består även om gäldenären (köparen) inte är avskuren rådighet från egendomen. För att förbehållet ska vara sakrättsligt giltigt krävs
- att det varit uppställt vid överlåtelsen,
- att det inneburit ett förbud för gäldenären att förfoga över egendomen och
- att köpet varit ”allvarligt menat”.
Således anses det inte möjligt att ställa upp återtagandeförbehåll avseende exempelvis konsumtionsvaror eller varor som köparen kommer sälja vidare innan de slutbetalats. En lösning på problemet är så kallad à conto-försäljning, där gäldenären förskottsbetalar en liten del av lagret och sedan fortlöpande i takt med sin försäljning ”köper loss” ytterligare delar av lagret. Härvid krävs för bibehållen separationsrätt vid en eventuell konkurs hos gäldenären, i enlighet med principen om specialitet, att den betalda egendomen på något sätt hålls avskild från övriga, ännu ej slutbetalda, lagret.
Rättsfall
Frågan om giltigt återtagandeförbehåll varit för handen återfinns i NJA 1959 s. 590, NJA 1974 s. 660 samt NJA 1974 s. 376.
- A sålde en personbil till B. Innan bilen hade betalts, sålde B den i sin tur till C. I mål mot C om bättre rätt till bilen, alternativt skadestånd, gjorde A sannolikt att han till följd av ett återtagandeförbehåll ägde bättre rätt till bilen. Yrkande av A om kvarstad på bilen till tryggande av hans rätt enligt förbehållet har bifallits.[1]
- Godtrosförvärv på exekutiv auktion har medfört att ägareförbehåll upphört att gälla.[2]
Noter
- https://lagen.nu/dom/nja/1989s304
- https://lagen.nu/dom/nja/1985s304
Läs mer om:
Olika typer av pantsättning
Panträtt
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.