Vigsel
Vanligtvis ingås äktenskapet i en särskild lokal, en kyrka, synagoga, moské, tempel eller motsvarande vad beträffar religiösa vigslar; på ett rådhus eller liknande för borgerliga vigselceremonier. Det varierar mellan stater om man anser att ett religiöst ingånget äktenskap också är civilrättsligt bindande eller om de som ingår ett sådant äktenskap också måste ingå ett borgerligt äktenskap för att relationen ska anses lagligt reglerad. Äktenskapets ingående omges av ritualer och festligheter. I Skandinavien under vikingatiden firades bröllop i flera dygn. Brudparets väg till äkta sängen skedde bröllopsfestens första kväll, då paret leddes till sängs, åtföljda av vittnen, något som underströk att den ingångna förbindelsen samtidigt var en privat och en samhällelig angelägenhet. Ännu under medeltiden existerade sängledningen som ritual, då även prästen kunde ingå i följet av vittnen.[1]
Äktenskap i olika samhällen
Grunden för att ingå äktenskap skiljer sig åt mellan olika kulturer. Inte sällan är äktenskapet ett från samhället eller staten mer eller mindre uttalat krav för sexuell samlevnad och familjebildning. I många nutida västerländska kulturer är det kravet mycket svagare, och äktenskap ingås istället ofta snarare av juridiska eller rent känslomässiga skäl, för att visa att man avser att leva med någon livet ut eller mycket länge. I en del kulturer fattas beslut om äktenskapet av föräldrarna när makarna är barn eller mycket unga, se barnäktenskap. Det förekommer också att brudgummen betalar en avgift till svärfadern för sin brud, se brudpris, eller att brudens föräldrar betalar brudgummens föräldrar för att de accepterar bruden alternativt betalar en hemgift för dottern till det nygifta paret. Barnäktenskap är förbjudet i många länder men praktiseras ibland ändå även i stater där det är förbjudet. Avtal om barnäktenskap, brudpris och hemgift är inte giltiga enligt västerländsk lagstiftning.
I romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna utgör äktenskapet ett sakrament. Äktenskap som sakrament är ett teologiskt begrepp som inte bör förväxlas med det civila äktenskapet.
Andra orsaker till äktenskap
Konvenansäktenskap eller resonemangsparti kallas ett äktenskap som ingås och upprätthålls av rent rationella skäl istället för av kärlek. Denna typ av äktenskap grundar sig på saklig beräkning av exempelvis politiska, sociala eller ekonomiska fördelar.
Skenäktenskap är ett äktenskap där de som ingår äktenskapet inte har några planer på att leva tillsammans under äktenskapsliknande former. Ett motiv kan vara att en av parterna ska få uppehållstillstånd.
Könsneutrala äktenskap
En könsneutral äktenskapslagstiftning innebär att även personer av samma kön kan ingå äktenskap på samma juridiska villkor som heterosexuella par. Könsneutrala äktenskapslagar finns endast i ett fåtal länder. Det är en möjlighet som tillkommit under senare år, tidigare var samtliga äktenskap i världen förbehållna par av olika kön.
Månggifte
Polygama äktenskap inkluderar fler än två personer. I de samhällen och kulturer där polygami är tillåtet är det vanligen mannen som har flera fruar och inte tvärtom. Vanligen får en man i polygama samhällen inte förfördela någon av fruarna, även om de har olika rang beroende på om de är första, andra, tredje eller fjärde fru. Alla fruarna har rätt att få sina sexuella behov tillfredsställda och få barn tillsammans med mannen. I den händelse någon av fruarna avlider åligger det övriga fruar att ta hand om den avlidna kvinnans barn.
Inom några religioner är månggifte tillåtet, dock inte inom kristendomen. Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, eller mormonerna, tillät månggifte en period under 1800-talet, men har förbjudit och tagit avstånd från månggiftet sedan slutet av 1800-talet.
Månggifte i islamisk rätt
Månggiften där en man gifter sig med flera kvinnor förekommer i en del muslimska samhällen. Enligt Koranen 4:3 kan en muslimsk man gifta sig med upp till fyra kvinnor om han behandlar dem likvärdigt.[2] Idag är det vanligt att muslimska kvinnor skriver in en klausul i sitt äktenskapskontrakt (aqd) för att försäkra sig om att mannen inte får ta fler fruar.[3]
Noter
- Blom, Tomas (2008). ”Kärlekens kontrakt”. Populär historia 2008:4,: sid. 22-31. 1102-0822. ISSN 1102-0822. Libris 10881672
- Khader, Naser; Sjöqvist Suzanne (1998). Familjeliv och levnadsmönster bland Mellanösterns muslimer. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7282543. ISBN 91-46-17167-3
- Vikør, Knut S. (2003) (på nor). Mellom Gud og stat: ei historie om islamsk lov og rettsvesen. Oslo: Spartacus. Libris 9187394. ISBN 82-430-0287-1
Läs mer om:
Samboförhållande
Hindersprövning
Äktenskapsförord
Bodelning
Skilsmässa
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.