Det finns olika sätt att söta mat – med sockerarter, sockeralkoholer eller andra naturliga och syntetiska ämnen som ger söt smak. Sötningsmedel får i regel bara användas till
- lättprodukter som innehåller mindre energi än motsvarande vanliga produkter, till exempel light läsk, eller
- livsmedel utan tillsatt socker.
Sockerarter
Sockerarterna är
- vanligt socker (sackaros; utvinns ur sockerbetor eller sockerrör)
- fruktsocker (fruktos)
- druvsocker (glukos)
- mjölksocker (laktos)
- maltsocker (maltos).
Socker används för den söta smakens skull och, i höga koncentrationer, som konserveringsmedel för främst frukt och bär. Fruktsocker är ca 1,5 gånger sötare än vanligt socker och används ibland som alternativ till vanligt socker. Sockerarterna räknas inte som tillsatser.
Sockeralkoholer
Sötningsmedlen sorbitol, mannitol, xylitol, isomalt, laktitol, erytritol, maltitol och polyglycitolsirap är inte sockerarter,utan sockeralkoholer. De räknas alla som livsmedelstillsatser.
Flera av dem förekommer i naturen, men oftast i så låga halter att det inte är lönsamt att utvinna dem.I stället framställs sockeralkoholerna ur naturliga sockerarter.
Sockeralkoholerna är i allmänhet något mindre söta än vanligt socker, men ger liksom vanligt socker energi (undantag – erytritol). Dessa sötningsmedel tas upp långsamt och ofullständigt, vilket leder till att vatten hålls kvar i tarmen.
Om man får i sig större mängder, särskilt av mannitol, laktitol och sorbitol och i viss utsträckning även maltitol, erytritol och xylitol kan man därför få diarré. Livsmedel som innehåller mer än tio procent sockeralkoholer ska därför märkas med uppgift om att överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan.
En del av sockeralkoholerna betraktas som mindre skadliga för tänderna. Detta beror bland annat på att de inte sänker pH i munnen. En sänkning, det vill säga när syra bildas, gör att man lättare får hål i tänderna (karies).
En annan orsak är att de bakterier som ger karies inte kan utnyttja sockeralkoholer som energikälla.
Icke energigivande sötningsmedel
Sackarin, cyklamat, acesulfamkalium, sukralos, neohesperidindihydrochalcon, steviolglykosider och taumatin är helt energifria sötningsmedel:
Av dessa är sackarin, cyklamat, sukralos och acesulfamkalium helt konstgjorda och har alltså ingen motsvarighet i naturen.
- Neohesperidindihydrochalcon framställs ur ett ämne som finns naturligt i citrusskal.
- Taumatin och steviolglykosider framställs ur växter.
- Acesulfamkalium är mer värmestabilt än aspartam och tål även syra bättre.
Sötningsmedlet aspartam som är syntetiskt framställt av två aminosyror (fenylalanin och asparginsyra) är däremot inte helt energifritt, men på grund av sin starka sötningsgrad används det i så små mängder att den energi det tillför är försumbar.
Neotam och advantam framställs genom kemisk reaktion av aspartam och andra kemiska ämnen.
Olika söta
Sötningsmedel har olika sötningsförmåga, men är sötare än vanligt socker. Sockeralkoholerna och flera av de naturliga sockerarterna är däremot mindre söta än vanligt socker.
Är sötningsmedel farliga för hälsan?
Nej, alla sötningsmedel som är godkända har undersökts mycket noggrant i många olika studier på celler, djur och människa. De har bedömts som helt säkra att använda som livsmedelstillsatser. Personer med fenylketonuri, PKU, ska emellertid undvika konsumtion av aspartam, se informationen om aspartam. Det finns dessutom regler för hur de får användas – i vilka typer av livsmedel och i vilken mängd.
En studie som publicerades i Nature hösten 2014 visade att sötningsmedlen som sackarin, sukralos och aspartam påverkade den normala bakteriefloran i tarmen på mössen. Det i sin tur visade sig höja glukosnivåerna i blodet. Hur ämnen påverkar bakteriefloran i människors tarmar och vilka konsekvenser det kan få är ett komplicerat område där Livsmedelsverket följer den aktuella forskningen.
Källa: