Vad är rävens dvärgbandmask?
Parasiten Rävens dvärgbandmask är en bandmask som lever i tarmen hos främst rävar. Räven är symtomfri men kan sprida parasitens ägg med sin avföring. Avföringen med parasitägg kan på så sätt smitta andra djur och i sällsynta fall även människor.
Var finns rävens dvärgbandmask?
Rävens dvärgbandmask hittades för första gången i Sverige i en räv i december 2010. Den är mycket ovanlig, men kan finnas lokalt inom begränsade områden. De platser där de få svenska fynden av rävens dvärgbandmask har gjorts är i trakterna runt Uddevalla, Katrineholm, Borlänge, Växjö/Vetlanda och Gnesta/Nyköping. På dessa platser har man hittat parasiten i antingen rävar, rävspillning eller i sorkar.
Utbredningen av rävens dvärgbandmask har ökat under det senaste decenniet och den är störst i södra delarna av Centraleuropa samt Östeuropa och Baltikum. Förekomsten av parasiten i räv har även ökat i Holland. Rävar som lever nära eller i tätbebyggelse har också blivit vanligare.
Människor kan infekteras om de får i sig ägg från parasiten. Möjliga smittvägar kan vara direktkontakt med smittade rävar eller hundar och deras avföring. Det kan också vara kontakt med förorenad jord, livsmedel eller vatten eller inandning av förorenade jordpartiklar. Hittills finns inget som pekar på att konsumtion av vilda bär ökar risken för att smittas.
Symtom
Om människor får i sig ägg av rävens dvärgbandmask kan dessa utvecklas och orsaka den ovanliga, men mycket allvarliga sjukdomen alveolär echinococcos. Parasiten angriper främst levern där den bildar tumörliknande knölar. Den kan också spridas till andra närliggande organ.
Inkubationstiden för sjukdomen kan vara flera år, från 5 upp till 15 år. Infektionsdosen är okänd då det saknas data. Alveolär echinococcos är en obotlig sjukdom som kräver livslång behandling.
Det har hittills inte rapporterats några fall där den drabbade har smittats i Sverige.
Så minskar du risken att bli sjuk
Hittills finns inget som pekar på att konsumtion av vilda bär ökar risken för att smittas av rävens dvärgbandmask. Rävens dvärgbandmask utgör därför i sig inget skäl till att bär, svamp och grönsaker som plockas i Sverige måste sköljas eller kokas innan de äts. Däremot kan det generellt vara lämpligt att skölja eller koka svamp och grönsaker före konsumtion för att till exempel få bort jordrester och eventuella sjukdomsframkallande mikroorganismer. Kokning dödar parasiten, men den överlever djupfrysning.
Fördjupning
Parasitens livscykel
Rävens dvärgbandmask är en parasit som behöver infektera olika djur för att kunna utvecklas och föröka sig. I dess livscykel ingår en slutvärd och en mellanvärd. Räv är slutvärd och smågnagare, främst sork, är mellanvärd. När smågnagare får i sig ägg av parasiten utvecklas äggen till ett slags ”larvstadium” som kallas blåsmask. När sedan en räv äter en smittad smågnagare utvecklas blåsmasken till könsmogna dvärgbandmaskar i rävens tarm. Dessa lägger ägg som kan spridas med rävens avföring. Avföringen med parasitägg kan på så sätt återigen smitta smågnagare.
Andra möjliga slutvärdar är andra hunddjur som till exempel fjällräv, hundar och mårdhund. Av de mårdhundar som hittills har fångats in och undersökts i Sverige har inget djur burit på parasiten.
Förutom smågnagare kan andra djur smittas om de får i sig ägg av rävens dvärgbandmask, däribland även människor i sällsynta fall. Människan är egentligen en oavsiktlig värd för parasiten eftersom dess utveckling når en återvändsgränd. Andra oavsiktliga värdar är vildsvin och tamsvin.
Smittvägar
Människan kan på olika sätt få i sig parasitägg, till exempel via direktkontakt med smittade rävar, hundar eller deras avföring, via förorenad jord, livsmedel och vatten eller inandning av aerosoler som innehåller förorenade jordpartiklar. Det finns tyvärr otillräckligt med kunskap om smittvägar och vilka effekter som olika förebyggande åtgärder har. Det beror på att så få drabbas och att det tar så lång tid tills sjukdomen upptäcks. Därför har det hittills inte gått att säkerställa om smittvägen har varit via miljön, livsmedel, jord, eller något annat.
I sammanställningar från sjukdomsfall i områden där rävens dvärgbandmask är vanlig tyder resultaten på att personer löper större risk att smittas om de ofta kommer i kontakt med jord, till exempel om de bor i lantliga miljöer och/eller arbetar inom jordbruk.
Hittills finns inget som pekar på att konsumtion av vilda bär ökar risken för att smittas.
Källa: