Räntefonder
Korta räntefonder
Korta räntefonder kallas även penningmarknadsfonder och placerar enbart i räntebärande värdepapper med en återstående löptid som är mindre än ett år. Fonden placerar vanligtvis i räntebärande värdepapper som är garanterade av staten, till exempel statsskuldväxlar. En penningmarknadsfond lämpar sig för mer kortsiktiga placeringar eftersom risken för värdeminskning (och möjligheten till värdeökning) är liten. Orsaken är att fondens värde påverkas relativt lite av ränteförändringar på marknaden. En kort räntefond påminner om ett vanligt sparkonto i bank och lämpar sig för den som inte är särskilt riskbenägen. Avgifter och risknivå är i regel låga.
Långa räntefonder
Långa räntefonder kallas även obligationsfonder. En sådan fond köper räntebärande värdepapper på obligationsmarknaden med återstående löptider på mer än ett år, till exempel statsobligationer. En ränteförändring får därför större betydelse för värdet på en obligationsfond. Har man placerat i en lång räntefond och marknadsräntan är sjunkande så får man en bra avkastning eftersom de värdepapper som fonden äger därmed stiger i värde. Eftersom kursen på en lång räntefond kan svänga mer än i en kort räntefond är en den lämpad för ett mer långsiktigt sparande. Både avgifter och risknivåer är i regel låga men något högre än för korta räntefonder.
Källa: Konsumenternas vägledning om bank och försäkring, Mars 2012