De personer vars personuppgifter behandlas, de registrerade, har ett antal rättigheter enligt dataskyddsförordningen. Dessa rättigheter innebär i korthet att de registrerade ska få information om när och hur deras personuppgifter behandlas och ha kontroll över sina egna uppgifter. Därför har de bland annat rätt att i vissa fall få sina uppgifter rättade, raderade eller blockerade, eller att få ut eller flytta sina uppgifter. De registrerades rättigheter har utökats, förstärkts och specificerats i dataskyddsförordningen jämfört med personuppgiftslagen.

Vissa personuppgifter är till sin natur särskilt känsliga och har därför ett starkare skydd i dataskyddsförordningen. Det handlar om så kallade känsliga personuppgifter som till exempel personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter om hälsa och sexualliv, men även personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott. Utgångspunkten är att det är förbjudet att behandla sådana personuppgifter. Det finns dock flera undantag från förbudet. Även personnummer kan räknas till personuppgifter som är särskilt integritetskänsliga.

För att det ska vara tillåtet att behandla personuppgifter måste det alltid finnas ett stöd i dataskyddsförordningen, en så kallad rättslig grund. En sådan rättslig grund är samtycke från den registrerade. Andra rättsliga grunder är om personuppgiftsbehandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal med den registrerade, fullgöra en rättslig förpliktelse, skydda den registrerades grundläggande intressen, fullgöra en uppgift av allmänt intresse, för myndighetsutövning, samt efter en intresseavvägning.

All behandling av personuppgifter måste uppfylla de grundläggande principer som anges i dataskyddsförordningen. Principerna innebär bland annat att personuppgifter bara får samlas in för berättigade ändamål som inte är alltför allmänt hållna och att mängden uppgifter ska begränsas till vad som är nödvändigt för ändamålen. Uppgifterna får inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål och inte heller sparas längre än nödvändigt. Den som behandlar personuppgifter ska kunna visa att principerna följs.

Dataskyddsförordningen gäller i princip för all automatiserad behandling av personuppgifter och i vissa fall även manuell behandling av personuppgifter. Personuppgifter är varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person.

När dataskyddsförordningen ersätter personuppgiftslagen kommer den så kallade missbruksregeln inte längre finnas kvar. Missbruksregeln innebär att man idag kan använda enklare regler för personuppgifter i ostrukturerat material. Det gäller ofta till exempel information om personer i e-post, på internet eller i en enkel lista som man har i datorn. När missbruksregeln försvinner innebär det att samma regler som gäller för personuppgifter i databaser och ärendehanteringssystem, också ska användas för det som skrivs om personer i exempelvis e-post och på webbplatser. Det kommer att innebära krav på att bland annat ha en rättslig grund, informera de registrerade och föra register över sina behandlingar.

Ett av syftena med dataskyddsförordningen är just att skydda enskildas grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. Rätten till privatliv uttrycks i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). I artikel 8 ges en rätt till respekt för privat- och familjeliv, hem och korrespondens. Konventionen har införts som lag i Sverige. Även i EU:s stadga om grundläggande rättigheter uttrycks rätten till respekt för privat- och familjeliv, artikel 7. Här finns också en särskild bestämmelse om rätt till skydd för personuppgifter, artikel 8. Stadgan är rättsligt bindande för EU:s medlemsstater. På svensk nivå finns en grundlagsstadgad rätt till skydd för den personliga integriteten i samband med behandling av personuppgifter i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen.

I maj 2018 får Sverige och övriga EU en ny gemensam lagstiftning som reglerar hur bland annat företag får behandla personuppgifter. En nyhet i denna dataskyddsförordning är kännbara sanktionsavgifter om man bryter mot reglerna, något som har fått många företag att fundera över hur de hanterar och skyddar personuppgifter.

Den centrala delen av dataskyddsförordningen är de 99 artiklarna. Till dessa hör 173 stycken beaktandesatser (skäl). Skälen finns i den första delen av förordningen. På denna sida har vi lyft ut den delen.

Har du ett kundregister, ett löne- eller personalregister, eller hanterar du i andra sammanhang personuppgifter, det vill säga uppgifter om namn, personnummer, e-postadresser, bilder eller andra uppgifter som går att hänföra till en särskild fysisk person. Då behöver du veta att EU har beslutat om en ny förordning som innehåller regler om hur man får behandla personuppgifter. Förordningen börjar gälla den 25 maj 2018 och kallas dataskyddsförordningen eller GDPR. Förordningen kommer att gälla direkt i alla EU:s medlemsländer och ersätter nationella regler, som till exempel personuppgiftslagen i Sverige.
 

Dataskyddsförordningen (GDPR) gäller som lag i alla EU:s medlemsländer från och med den 25 maj 2018. Förordningen kommer att innebära en hel del förändringar för de som behandlar personuppgifter och stärkta rättigheter för den enskilde när det gäller personlig integritet. På de här sidorna får du veta mer om vad de nya reglerna innebär.