Den summariska processen är enkel, billig och förhållandevis snabb. Det är Kronofogdemyndigheten som handlägger ärendet. För företag är den summariska processen utmärkt att använda då kunder inte betalar det de köpt eller på andra sätt inte fullgör åtaganden enligt avtal.

Tvister mellan företag eller mellan företag och privatpersoner löses många gånger genom att den som känner sig "lurad" på något sätt, tar upp problemet med motparten och genom en diskussion löser man problemet. Ibland går det lite längre och den som känner sig förfördelad hotar med rättsliga åtgärder, motparten reagerar på hotet och tvisten är löst. När parterna inte kan lösa tvisten, utan måste gå vidare, startar en process som ska leda till ett beslut/en dom om hur tvisten ska lösas.

Nedan följer utdrag ur Årsredovisningslagen (SFS nr: 1995:1554).

Uppställningsform av Balansräkningen enligt Årsredovisningslagen.

Det finns två uppställningsformer för Resultaträkningen enligt Årsredo- visningslagen.

För de allra flesta företag ska den löpande bokföringen avslutas med ett årsbokslut eller en årsredovisning. Vad som gäller beror på under vilken företagsform som företaget drivs men även storleken på omsättningen har betydelse. De regler som styr bokslutet finns i Bokföringslagen (BFL) och Årsredovisningslagen (ÅRL).

Bokföringslagen är den lag som reglerar hur bokföringsarbetet ska bedrivas i ett företag. För större företag finns det även en annan lag som är betydelsefull när det gäller upprättande och offentliggörande av ett årsbokslut nämligen Årsredovisningslagen.

Konsumentkreditlagens syfte är att sätta ett regelverk för vad som gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer varor på kredit till konsument. Lagen gäller också i de fall du som företagare samarbetar med något kreditinstitut för att kunna erbjuda kredit eller avbetalning på de produkter du säljer. Observera att konsumentkreditlagen gäller om företaget står för eller förmedlar krediten. Lagen gäller inte om kunden lånat pengar på annat sätt (till exempel i bank) för att kunna köpa varan. Du får, som näringsidkare, inte tillämpa sämre avtalsvillkor än de som föreskrivs i konsumentkreditlagen.Det står dig givetvis fritt att erbjuda bättre villkor om det finns anledning till det.

Konsumenttjänstlagens syfte är att ge konsumenten ett grundskydd gentemot näringsidkaren. Lagen är tvingande, det vill säga att du som näringsidkare inte får avtala sämre villkor för konsumenten än de som stipuleras i konsumenttjänstlagen.

Konsumentköplagen gäller köp av varor från en näringsidkare till en konsument. Lagen förutsätter också att avtalet berör löst gods. Lagen gäller även då säljaren inte är en näringsidkare men köpet förmedlas av en näringsidkare, så kallad kommission (uppdrag att sälja). Både näringsidkaren och säljaren svarar för säljarens skyldigheter vid en förmedlingsaffär. Konsumentköplagen gäller också när en vara beställs för tillverkning speciellt åt konsumenten. Konsumentköplagen är en tvingande lag. Detta innebär att det inte går att avtala fram sämre villkor för konsumenten än de som anges i lagen. Du kan emellertid som näringsidkare ge konsumenten bättre villkor.

Lagen gäller handel med lös egendom, vilket i praktiken innebär allt utom fastigheter.

Denna lag (SFS 1992:18) reglerar i första hand tillverkares och importörers skyldighet att betala skadestånd för produkter som orsakar skada på människor eller egendom. Ansvaret är strikt, det vill säga den som råkat ut för skada behöver inte visa att han varit vållande genom vårdslöshet eller försumlighet.

Denna lag innehåller regler som har till uppgift att förhindra att varor och tjänster orsakar skador, både på människor och egendom. Om det finns en risk med att använda en vara så är ett företag tvingat att lämna information om dessa risker.

Denna lag har till syfte att främja en god prisinformation till konsumenter. Lagen ger regler för hur priset på varor och tjänster skall anges, att det skall finnas jämförpriser på vissa livsmedel, att moms skall vara inkluderat i priset mm.

Här finns ett flertal lagar som reglerar förhållandet mellan säljaren (näringsidkaren) och köparen (privatpersonen/konsumenten).

Konkurrens på lika villkor skapar förutsättningar för nya och bättre produkter och tjänster. Bibehållna eller sänkta priser kommer både företag och konsumenter till godo.

Köplagen (1990:931) reglerar köp av lös egendom, vilket i praktiken innebär allt som inte är mark eller stadigvarande byggnader. Lagen gäller inte i de fall konsumentköplagen är tillämpbar. Detta betyder att köplagen gäller för handel mellan näringsidkare (företag), mellan privatpersoner och när en privatperson säljer en vara till näringsidkare (företag). Lagen gäller även om köpet är en kombination av produkt och tjänst under förutsättning att produkten utgör mer än hälften av köpet. Köplagen är dispositiv, det vill säga den gäller om inget annat avtalats.

Marknadsföringslagen (2008:486) ingår som en del av det som kallas marknadsrätten. Andra lagar inom detta område är t.ex. prisinformationslagen, produktsäkerhetslagen.