Besittning

Besittning är en juridisk term för faktisk rådighet över saker eller rättigheter, det vill säga att man har kontroll över saken eller rättigheten. Besittningen ger vissa rättigheter, såsom rättsligt skydd mot att någon egenmäktigt försöker störa besittningen. Den som har något i sin besittning har i många fall en bättre rätt än andra när det är en tvist om äganderätten till något, till exempel vid tvesala. Vem som har något i sin besittning är också en viktig fråga vid köparens eller säljarens konkurs för att avgöra om köparens eller säljarens borgenärer har bättre rätt till saken eller rättigheten, se traditionsprincipen.

Foto av författare
Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Vad som skapar besittning skiljer sig mellan olika föremål och situationer. Om någons låsta bil står på gatan räknas den normalt som i ägarens besittning så länge ägaren har kontroll över nyckeln, men om samma persons armbandsur ligger på gatan är det normalt inte så.

Tvesala är ett gammalt svenskt ord som i modern tappning betyder dubbelförsäljning. Bryter man ner orden i sina beståndsdelar har man tve och sala där tve är samma som två och sala betyder salu, det vill säga försäljning. Lagen infördes i Sveriges rikes lag 1736 och tillhör avtalsrätten. I grund och botten innebär lagtexten att den förste köparen har rätten till varan. Denna lag har ersatts av andra tillämpliga lagar men är trots det fortfarande gällande rätt.

Tvesala regleras i 1 kap. 5 § handelsbalken (en del av paragrafen som trots allt brukar anses obsolet är här ställd inom parentes): ”Säljer man tvem ett; gälde skadan åter, (och böte tio daler,) och den behålle godset, som först köpte.”

Läs mer om:
Traditionsprincipen
 

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.

Lämna en kommentar