Att bolag genom att styras på lämpligt sätt tillgodoser aktieägarnas anspråk på avkastning på investerat kapital är en fundamental förutsättning för ett sunt och fungerande näringsliv och för att marknadens förtroende för bolagen och deras förvaltning skall upprätthållas.
Ett bolags styrelse har en naturlig och central roll inom bolagsstyrning.Även andra bolagsorgan och funktioner inom bolaget som bolagsstämman och revisionsutskottet samt själva revisionen av bolaget är i fokus för debatten om bolagsstyrning. Vidare anses det vara särskilt viktigt att åtgärder vidtas för att tillförsäkra att den information om bolaget som kommer marknaden tillhanda är korrekt och rättvisande. Därtill kommer tankegångar om ett mer aktivt engagemang från aktieägare samt den nya informations- och kommunikationsteknologin som medel för en effektivare bolagsstyrning (röstning på stämma genom elektronisk fullmakt eller deltagande on-line).
Vad som anses utgöra god bolagsstyrning finns inte fastslaget i något internationellt definierat och allmängiltigt dokument. Däremot har i flertalet länder i västvärlden antagits en eller flera vägledande regelverk som behandlar frågor om bolagsstyrning. En grundläggande fråga i detta sammanhang är om sådana bestämmelser skall ta sig uttryck i form av lagstiftning eller genom vägledande bestämmelser som marknaden själv får råda över (självreglering).
På europeisk nivå finns inte heller någon lagstiftning som reglerar bolagsstyrning, och EU kom under 1990-talet på efterkälken i bolagsstyrningsdebatten. I en rapport från 2002 lade dock den s.k. Wintergruppen – en bolagsrättslig expertgrupp utsedd av EU-kommissionen – fram bl.a. sin mening om hur bolagsstyrning bör harmoniseras inom unionen och hur bolagsstyrning inom europeiska bolag skall förbättras. Härefter utarbetade EU-kommissionen 2003 ett förslag till en europeisk handlingsplan i dessa frågor. På grund av stora skillnader mellan medlemsländerna förespråkade Kommissionen inte en gemensam europeisk kod för bolagsstyrning. Istället förordades att alla medlemsstater skulle fastställa egna nationella koder. Enligt Kommissionen skall dessa koder bygga på principen om ”comply or explain” (följ eller förklara) som går ut på att bolagen antingen skall följa kodens bestämmelser eller förklara och motivera de avvikelser som bolagen gör från reglerna.
Parallellt med denna utveckling har som ovan angivits mer eller mindre frivilliga regelsamlingar, s.k. koder, för bolagsstyrning uppstått i ett stort antal länder. OECD har också utarbetat ett regelverk som behandlar bolagsstyrning. Ett föregångsland är Storbritannien som redan 1992, efter flera uppmärksammade bolagsskandaler, utkom med Cadbury-rapporten, som därefter tillsammans med ytterligare två rapporter – Greenbury-rapporten 1995 och Hampelrapporten 1997 – har sammanställts till Combined Code 1998 (uppdaterad 2003 efter Higgs-rapporten). I Sverige har vi sedan 2004 haft Svensk kod för bolagsstyrning, den s.k. Bolagskoden. I såväl Norge, Danmark som Finland har motsvarande koder om god bolagsstyrning utarbetats.
Totalt fanns i mars 2004 enligt en sammanställning av ECGI (European Corporate Governance Institute) totalt 122 koder i 43 olika länder samt sju koder för internationella organisationer.
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.