Decentralisering innebär en delegering av ansvar utåt eller nedåt i organisationsstrukturen för att ge medarbetare ett mer självständigt besluts-utrymme att arbeta inom.
Den politiska makten som kan decentraliseras är regleringsmakt, huvudmannaskap och finansiering. Ett exempel är flyttandet av makt från Sveriges riksdag till kommunerna. Detta hände när till exempel den svenska skolan kommunaliserades, dvs ansvar flyttades från riksdagen/regeringen till kommunerna, som fick mer av självstyre och möjlighet att göra en mer lokalt anpassad utbildning. Kommunernas skolor kunde planeras mer lokalt, dock samtidigt med ett allt större ansvar för de lokala beslutsfattarna och därmed ökade krav på dessa.
I Sverige har decentralisering bland annat inneburit flytt av myndigheter från landets huvudstad Stockholm till andra städer. Det har inte funnits något starkt politiskt stöd för att i någon större omfattning flytta politisk, och särskilt inte lagstiftande, makt från den nationella nivån till läns- och kommunal nivå. Politiker har velat undvika stora skillnader, t.ex. ekonomiskt, mellan olika delar av landet.
I vissa länder har man federalism, en långtgående decentralisering. Där har delstater rätt till egen lagstiftning i många inre angelägenheter. Inte minst inom skolområdet anses det viktigt, eftersom delstaterna kan värna om sin kulturella särart genom att nya generationer får behålla sin lokala medvetenhet. Länder med federalism är bland andra USA, Kanada, Brasilien, Australien, Indien, Tyskland, Schweiz, Österrike, Belgien och Ryssland (bara i vissa oblast).
Läs mer om:
Maktdelningsprincipen
Folksuveränitetsprincipen
Centralisering
Byråkrati
Hierarki
Parkinsons lag
Denna artikel och bild omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.