Ägaren kan med stöd av sin äganderätt företa de åtgärder och dispositioner som han finner vara lämpliga. Han kan sägas ha en allmän fri förfoganderätt. Äganderätten kan dock begränsas genom sedvanerätt, avtal, domstolspraxis eller med uttryckligt stöd i lag.
Egendom, fast eller lös, har olika värden, dels ett icke-kommersiellt bruksvärde och dels ett kommersiellt bytesvärde.
Fast egendom
Fasta saker (lat. res immobilis) kallas för fast egendom. Fast egendom är jord och den indelas i fastigheter. Nationaliteten hos fast egendom är knuten till var fastigheten är geografiskt belägen.
Äganderätten till fast egendom registreras i lantmäteriets fastighetsregister (tid. fastighetsboken). Inskrivningen föregås av en laglighetsprövning (legalitets-principen). Den som lider förlust på grund av fel eller försummelse av inskrivningsmyndigheten, har rätt till ersättning av staten.
Lös egendom
Lösa saker (lat. res mobilis) kallas för lös egendom. Lös egendom är saker som inte är jord.
Nationaliteten hos lös egendom är knuten till äganderätten, oavsett var egendomen är belägen geografiskt. För att en egendom skall betraktas som svensk, så krävs det att egendomen ägs av svensk fysisk eller juridisk person med mer än femtio procent.
Lösöre
Naturligt flyttbara lösa saker kallas för lösöre, till exempel aktiebrev, bankböcker, bilar, båtar, böcker, husgeråd, kläder, mynt, möbler, obligationspapper, sedlar, skuldebrev eller skriftliga fordringsbevis. Lösören är lösa saker som en fysisk person normalt kan bära med sig.
Läs mer om:
Äganderätt
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.