Frihamnen understödjer på ett effektivt sätt ett lands skeppsfart och grosshandel samt gör det möjligt att konkurrera med utlandet såväl genom transitohandel som genom export av sådana artiklar, där man använder utländskt material.
Frihamnsinstitutionen är gammal. Den första frihamnen var Livorno (1547). Därefter följde Genua (1596), Neapel (1633) och Venedig (1661). I Frankrike var Marseille frihamn sedan 1669, men berövades denna förmån av nationalkonventet (1792-95).
I Sverige har frihamnar tidigare funnits i Stockholm, Göteborg och Malmö men ingen av dessa hamnar har längre status som frihamn.[1] Mellan 1775 – 1794 fungerade även hela staden Marstrand som frihamn. Finlands enda frihamn finns i Hangö.[2]
Noter
- ”Frihamnen”. Stockholms Hamnar. Läst 14 oktober 2011.
- ”Hamnarna”. Hangö hamn. Läst 23 januari 2011.
Läs mer om:
Ursprungsregler
Handelshinder
Frihandel
Världshandelsorganisationen WTO
General Agreement on Tariffs and Trade GATT
Generalagent
Agent – agentur
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.