Produktionsfaktorer

Produktionsfaktorer, nationalekonomisk term för de medel som behövs för att producera varor och tjänster. Produktionsfaktorerna indelas traditionellt in i tre huvudgrupper: arbete, kapital och naturresurser och de prissätts på faktormarknader.

Foto av författare
Skribent: Bo Lilja
Uppdaterades:
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Naturresurser används som beteckning på alla typer av naturtillgångar som finns. Resurserna är knappa, begränsade. Kapital används sedan 1700-talet nästan uteslutande som beteckning på realkapital vilket kan delas upp i fast och rörligt realkapital. Ett kapital är till exempel alla byggnader och maskiner som byggts av naturresurser. Humankapital eller utbildning är de kunskaper och färdigheter som kan skapa och driva kapital eller bidra till produktionen. Dessa förhållanden illustrerar svårigheterna med att exakt definiera varje produktionsfaktor.

Termen är besläktad med det marxistiska begreppet produktionsmedel, men begreppet ”produktionsfaktor” innefattar även ekonomiskt kapital och humankapital (arbetskraft, organisation och affärskunskap (know-how)).

KANOUT är ett typiskt begrepp för produktionsfaktorer och beskriver dess olika delar mer detaljerat. Det är även relativt lätt att komma ihåg:

Kapital – Enheter som man kan utvinna något av (realkapital).
Arbetskraft – till exempel anställda
Naturresurser – Tillgångar i naturen.
Organisation – Administration, system etc.
Utbildning – Förmåga att lära upp (humankapital)
Teknik – Påverkar organisation, kan minska arbetskraft och utveckla kapital.

Även mer invecklade begrepp så som Realkapital, Humankapital samt Finanskapital ingår i KANOUT.

Läs mer om:
Humankapital

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;

Den använder sig av material från Wikipedia.

Lämna en kommentar