Skadeståndslagen i Sverige
Skadeståndstyperna kan indelas i inom- och utomobligatoriskt skadestånd. Den förra typen av skadestånd utgår som följd av avtalsbrott medan den senare syftar på ersättning när det inte råder ett relevant avtalsförhållande mellan skadevållare och skadelidande.
Centralt i skadeståndsrätten är den så kallade allmänna ansvarsregeln som återfinns i 2 kap. 1 § skadeståndslagen och lyder: ”Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan”.
Detta innebär att tre rekvisit finns för att man ska bli skadeståndsskyldig enligt denna paragraf: (1) Man ska ha vållat skada, (2) man ska ha haft uppsåt eller varit vårdslös culpa och (3) skadan ska vara på person eller sak. Den som genom brott vållar ren förmögenhetsskad ska ersätta skadan.[2] Med ren förmögenhetsskada åsyftas förmögenhetsskada som inte grundar sig i sak- eller personskada, även om person- eller sakskada givetvis också kan orsaka förmögenhetsskada som kan leda till skadestånd (då som följdskada). Den som allvarligt kränkt någon ”genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära” (dvs. inte rena förmögenhetsbrott, som stöld) ska betala skadestånd för kränkningen, s.k. kränkningsersättning.[3] Vid kränkning ska bedömningen vara objektiv och fokusera på brottets klandervärdhet och inte den utsattes uppfattning av brottet.
Gällande personskada innefattar skadeståndet ersättning för sjukvårdskostnader och andra kostnader, inkomstförlust och psykiskt och fysiskt lidande.
Jämkning av skadestånd
Om skyldighet att utge skadestånd är oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter ska beaktas.[2]
Om den som vållat skadan är under 18 år (underårig) när skadan vållats ska skadan ersättas i den mån det är skäligt. Hänsyn ska då tas till skadevållarens ålder och utveckling, ”handlingens beskaffenhet”, eller om ansvarsförsäkring föreligger. Hänsyn kan också tas till ekonomiska förhållanden i övrigt och till övriga omständigheter.[4] Detta medför bland annat att om försäkring täcker hela skadan så jämkas inte skadeståndet.
- Skadestånd har jämkats för 16-årig skadevållare.[5]
Jämkning kan på samma sätt som vid underårighet ske då skadevållaren vållat skadan under påverkan av psykisk störning.[6] Den psykiska störningen får dock inte vara självförvållad såsom vid berusning.
- Vid uppsåtligt brott kan jämkning komma ifråga endast under förutsättning att en skyldighet att utge ojämkat skadestånd skulle allvarligt äventyra skadevållarens anpassning i samhället enligt NJA 1983 s. 379.[7]
Speciella skadestånd
Det finns även specialregler för vissa typer av skador i till exempel trafikskadelagen och miljöbalken. I vissa sådana fall krävs det inte att man handlat med uppsåt eller vårdslöshet för att man ska bli skadeståndsskyldig. Enligt produktansvarslagen (1992:18) ska bland annat tillverkare av en produkt som orsakar skada betala skadestånd om skadan orsakats av en säkerhetsbrist i produkten, oavsett om tillverkaren varit vårdslös eller inte[8]. Arbetsgivare har också ett principalansvar för sina arbetstagare; om en arbetstagare orsakar skada genom vårdslöshet kan arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig; arbetstagaren själv blir bara skadeståndsansvarig om det finns synnerliga skäl som talar för det. Det finns också exempel på strikt ansvar. Till exempel är hundägare strikt ansvariga för skada deras hund orsakar, även om de inte själva varit vårdslösa, jämlikt 19 § lagen om tillsyn över hundar och katter[9]. Beträffande katter krävs visserligen att ägaren varit vårdslös, men oaktsamhetsbedömningen anses i regel vara strängare i dessa fall än annars. Strikt ansvar har även till exempel den som bedriver viss potentiellt farlig verksamhet, såsom sprängningar och militärövningar, eller anläggningar, såsom kärnkraftsanläggning eller starkströmsanläggning (ellagen).
Ersättning på grund av brott kan utdömas i dom eller kan betalas frivilligt efter uppgörelse mellan offret och den skadeståndsskyldige. Om gärningsmannen inte kan betala, eller om gärningsmannen är okänd och om brottsoffret saknar försäkring kan den drabbade i vissa fall få brottsskadeersättning av Brottsoffermyndigheten.
Ärekränkning och förtal
I skadeståndssammanhang ska även nämnas den möjlighet som enligt skadeståndslagen 5 kap. 6 § 2 st. finns, att kräva att den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylik brottslig gärning (till exempel falsk tillvitelse eller mened), eller den som annars är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott (till exempel som arbetsgivare med principalansvar), ska åläggas bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet (trycknings-föreläggande). Tryckningsföreläggande kan utfärdas av domstolen, även om skadestånd inte döms ut i målet, till exempel för att kränkningen inte var tillräckligt allvarlig. Med ”tidning” kan förstås såväl ortstidningar som facktidningar, och även webbtidningar och bloggar. Domstolen har utrymme för s.k. diskretionär prövning av vilka delar av domen som ska publiceras. Publiceringens syfte är att ge upprättelse åt offret för ärekränkningen så det är målsäganden i brottmålet eller käranden i civilmålet, som själv får yrka att tryckningsföreläggande ska meddelas.[10] Observeras skall att föreläggandet inte innebär någon skyldighet för tidningen att publicera en dom eller ett meddelande om en dom, utan endast skyldighet för den som ansvarar för brottet att bekosta en publicering som redan skett på brottsoffrets begäran. Värdet av ett tryckningsföreläggande medräknas då domstolen ska avgöra om ett mål ska vara ett förenklat tvistemål eller ett ordinärt.
I Svea hovrätts mål T 4615-04 fastställde hovrätten en tingsrättsdom, genom vilken en person, som påstått att andra personer var spioner för främmande makt, bl.a. ålagts att bekosta tryckning av ett meddelande om domen, i tidningen Metro.
I fallet RH 1997:114 hade en skolchef erhållit ett antal anonyma försändelser, bl.a. vykort och andra skrivelser, med nedsättande och kränkande innehåll, vilka kunde knytas till en person. Hovrätten dömde gärningsmannen för ofredande och förolämpning, men avslog yrkandet om att denne skulle betala tryckning av domen i flera ortstidningar, med motiveringen att de kränkande beskyllningarna ”inte fått någon mera omfattande spridning” och att de ”inte innefattat påstående om brottslig gärning”.
I mål FT 31-09 avslog Helsingborgs tingsrätt den 21 april 2009 Tommy Funebos yrkanden om tryckningsföreläggande. Domstolen ansåg att svaranden inte kunde förpliktas att själv publicera domen på sin blogg, men att bloggar i och för sig kan omfattas av stadgandet. Yrkandet om att svaranden skulle bekosta tryckning i en tidning nära honom, avslogs också, eftersom syftet med tryckningsföreläggandet sades vara att göra människor uppmärksamma på att Funebo blivit förtalad och inte att svaranden hade förtalat honom, varför en tidning i Funebos närhet hade varit lämpligare.
I ett annat tvistemål om förtal (FT 5504-08 vid Lunds tingsrätt) ålades två Sverigedemokratiska bloggare i en dom den 30 november 2009 att bekosta införande av tingsrättens dom i webbutgåvan av SD-Kuriren. Hovrätten fann inte skäl att ompröva denna dom.
I en dom 2011-04-21 beaktade Attunda tingsrätt (mål nr. FT 2255-10) ”såväl den skada som kränkningen inneburit som skadeståndets storlek” och fäste ”särskilt avseende vid att förtalet har skett på en blogg och ett socialt medium på Internet [Facebook] vilket gör koppling till publicering i tryckt skrift mer avlägset”, varför ett yrkande om tryckningsföreläggande avslogs.
I en dom 2011-05-23 skriver hovrätten över Skåne och Blekinge (mål nr. FT 3051-10) att: ”Tryckningsföreläggande … kan avse domen eller en del av den. I målet har emellertid inte visats att svarandens text lästs av så många personer att det finns tillräckliga skäl för att ålägga honom att bekosta tryckning av domen eller någon del av denna.”
Källor
- Skadeståndslag (SFS 1972:207) (lagen.nu)
- [a b] https://lagen.nu/1972:207#K2P2
- https://lagen.nu/1972:207#K2P3
- https://lagen.nu/1972:207#K2P4
- https://lagen.nu/dom/rh/1996:82
- https://lagen.nu/1972:207#K2P5
- https://lagen.nu/dom/nja/1983s379
- Produktansvarslag (SFS 1992:18) (lagen.nu)
- Lag om tillsyn över hundar och katter (SFS 2007:1150) (lagen.nu)
- Se Karlén, Öjvind, Tryckningsförelägganden i skadeståndslagen, Iuridicia 1/2007, s 321ff
Läs mer om:
Sveda och värk
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.