Rollen som talesperson inom ett företag, en organisation eller en myndighet kan variera. I vissa sammanhang är ledande personer som en verkställande direktör eller styrelseordförande den naturliga talespersonen för verksamheten. Om verksamheten har egna informatörer eller medarbetare som är speciellt ansvariga för mediekontakter kan uppdraget läggas på befattningar som informationsdirektör, informationschef eller presschef. Det förekommer även att till exempel en pressekreterare kan vara talesperson för den verksamhet som han företräder.
Talesmannarollen kan även vara avgränsad till ett visst ämnesområde, som när Greenpeace tillsätter en särskild talesperson i klimatfrågor. Ett politiskt parti i opposition har vanligen talespersoner i olika ämnen, som motsvarar ministerposter i en regering. Ibland kallas detta en skuggregering.
Oavsett om talesmannarollen är centraliserad till verksamhetens ledning, eller decentraliserad till experter, informationsansvariga eller ansvariga på andra nivåer, kan ett medvetet och planerat arbete med en talesmannafunktion vara ett sätt för verksamheten att samordna budskapen, samtidigt som övriga anställda inte behöver vara delaktiga i kommunikationen. Det kan också vara ett sätt att minska läckaget av företagsinterna frågor.
I krissituationer är det ofta bättre att låta en informatör eller expert fungera som talesperson, så att den högsta ledningen får möjlighet att helt koncentrera sig på krishantering och ordinarie arbetsuppgifter.
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.