I nationalekonomi betecknar man tjänsteföretag och tjänsteproduktionens andel av tillverkande företag gemensamt för tjänstesektorn. Ibland inkluderas tjänsteproduktion inom offentlig sektor i måttet men andra gånger inkluderas bara den privatägda tjänsteproducenterna. I Sverige har olika beräkningar kommit fram till att tjänstesektorn utgör mellan 60 och 70 procent av BNP[1].
Tjänstesektorns andel av BNP har ökat i de flesta utvecklade länder på den varuproducerande sektorns bekostnad, något som försökt förklarats på olika sätt. En del talar om att det sker en förskjutning av efterfrågan mot tjänster då inkomsterna ökar. Andra menar att det är den snabba produktivitetsutvecklingen i tillverkningsindustrin som gör arbetskraft överflödig, arbetskraft som istället sysselsätts i tjänstesektorerna. En tredje förklaring är den ökade specialiseringen och renodlingen i näringslivet där tillverkningsindustrin har valt att lägga ut produktion (outsourca) av olika tjänster på externa företag istället för att sköta detta själv så ökar tjänstesektorns andel av BNP på tillverkningsindustrins bekostnad i statistiken, trots att samma varor och tjänster producerades som tidigare.[2]
Referenser
1. Svenskfinska handelskammaren
2. Svensson Roger: Producenttjänster och Outsourcing, Institutet för
näringslivsforskning, policy paper nr 26, 2009
Läs mer om:
Industri
Byggindustri
Upplevelseindustri
Tjänstesamhälle
Tjänsteproduktion
Hushållsnära tjänster
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.