Att bläddra fritt mellan webbsidor och planlöst följa länkar kallas att surfa på nätet. En samling webbsidor upprätthållna av en viss organisation eller person kallas en webbplats.
Teknisk struktur
Webbsidorna ligger fysiskt lagrade på datorer spridda över världen. En dator som tillhandahåller webbsidor kallas en webbserver. Lämplig programvara finns fritt tillgänglig för de flesta operativsystem. Ofta sköter en server en webbplats, men flera webbplatser kan samlas på ett så kallat webbhotell (och större webbplatser kan skötas av flera datorer).
Nätverkets grundläggande struktur bildas genom webbsidorna och webbplatserna, men de använda hyperlänkarna, webbadresserna (”URL”) kan också hänvisa till andra resurser. Webbsidor överförs vanligen med det för ändamålet utvecklade datakommunikationsprotokollet HTTP.
URL:en har formen
tjänst://webbplats:portnummer/sökväg/filnamn?parametrar#ankare,
där protokollet är http vid vanlig webbkommunikation, och https vid krypterad (”säker”) webbkommunikation. Andra protokoll som används är till exempel FTP (”ftp”), Usenet (”news”), E-post (”mailto”) och IRC (”irc”). Filtypen för dokumentet som visas i webbläsaren är vanligen html (ett märkspråk) vid vanliga webbsidor. Webbplatsen anges av webbserverns domännamn (DNS-namn) eller IP-adress. En DNS-server anlitas för att översätta domännamnet till en IP-adress, så att man inte behöver minnas IP-nummer. Portnumret låter kontakten styras till rätt process, om webbservern inte använder standardporten 80. Sökväg, filnamn och parametrar tolkas av webbservern, ofta som en fil med namnet ifråga, ett program som skall köras med de givna parametrarna eller en databasnyckel. Ankaret används av webbläsaren för att hitta rätt ställe i dokumentet.
Relation mellan Internet och webben
Webben är en av många tillämpningsområden för Internet, men eftersom WWW är den mest kända tillämpningen så sammanblandas Internet (talspråk nätet) och WWW ofta. Webben fick sitt genomslag i mitten av 1990-talet, ungefär samtidigt som privathushåll och företag i större skala fick möjlighet att ansluta sig till Internet, och WWW var vid sidan av e-posten den tjänst nykomlingarna främst använde. De funktioner WWW erbjöd fanns sedan tidigare i form av bland annat filöverföringsprotokollet FTP och filbläddringssystemet Gopher, vilka kan beskrivas som föregångare till webben, men WWW var betydligt mångsidigare och mer lättanvänt. Vanliga internettjänster som inte räknas till webben är e-post, IP-telefoni, onlinespel och direktmeddelanden (messengingtjänster). Emellertid suddas gränsen ut mellan webben och andra applikationer, då det finns webbgränssnitt till flera av dessa tjänster, så att man inte behöver starta ett särskilt datorprogram utan kan använda webbläsaren för att komma åt dem. Många tjänster som kräver särskilda program, exempelvis mediaspelare och mobilappar, använder i grunden samma kommunikationsteknik (HTTP-protokollet) som webben, även om tjänsterna inte alltid är tillgängliga via vanliga webbläsare.
Terminologi
World Wide Web är en kombination av fyra ingredienser:
- Hypertext, vilket är en typ av information som gör att man med användning av en dator kan flytta fokus från en del av ett dokument till något annat avsnitt i samma dokument eller i ett helt annat dokument, med hjälp av referenser (hyperlänkar) som lagts in i dokumenten.
- Globalt standardiserade informationsidentifierare, som gör det möjligt att unikt peka ut information som finns lagrad på ett sådant sätt att den kan nås genom Internet.
- Klient–server-modellen, för samspel och kommunikation mellan datorer. Enligt denna modell kan program i en klientdator göra förfrågningar hos program på en serverdator som därefter ger klienten den information som efterfrågas, till exempel ett textdokument.
- Märkspråk, exempelvis HTML och XHTML, är särskild text som finns i dokumentet men inte syns när dokumentet presenteras för användaren, utan istället utgör direktiv till det datorprogram som presenterar dokumentet, om formatering, hyperlänkar, inbäddade bilder, strukturering, till exempel i kapitel och paragrafer, om semantiska relationer mellan textdelar och om hur det ska visas rent grafiskt.
Teknik
WWW är byggt kring standarderna
- Uniform Resource Locator (URL), som specificerar hur webbadresser ser ut,
- Hyper Text Transfer Protocol (HTTP), som specificerar hur webbsidorna skickas, och
- Hyper Text Markup Language (HTML), som specificerar hur webbsidornas innehåll beskrivs.
World Wide Web Consortium (W3C) är en organisation som arbetar med att ta fram standarder för World Wide Web.
Användning
För att använda WWW behövs en internetuppkoppling och, om man vill ha ett användarvänligt gränssnitt, en webbläsare.
Historia
WWW kommer ifrån ett projekt på det europeiska forskningscentrumet CERN. Dess uppfinnare är engelsmannen Tim Berners-Lee, som skapade World Wide Web år 1990. Den första webbplatsen fanns på adressen https://info.cern.ch/ och publicerades den 6 augusti 1991. Den första grafiska webbläsaren var Mosaic.
Källor
- Stallings, William (2010). Data and computer communications. Pearson. ISBN 0-13-217217-8
Läs mer om:
Marknadsföring
Digital marknadsföring
Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;
Den använder sig av material från Wikipedia.