Vad är en jord- eller skogsbruksfastighet?
En jord- eller skogsbruksfastighet kan bestå av både näringsfastighet och privatbostad. Näringsfastigheten ingår i näringsverksamheten medan privatbostaden inte ingår.
En jord- eller skogsbruksfastighet (lantbruksenhet) kan bestå av
- åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment och övrig mark,
- bostadsbyggnad med tomtmark och ekonomibyggnad.
Med skogsbruk menas
- skogshantering på egen eller arrenderad lantbruksenhet,
- skogsavverkning på grund av avverkningsrätt som man förbehållit sig när man överlåtit sin fastighet,
- försäljning av sådan förbehållen avverkningsrätt och
- virkesförädling eller biprodukter av skogsbruket.
Beskattning av jord- och skogsbruksfastighet
Inkomster och utgifter i jord- och skogsbruk beskattas i näringsverksamhet. Enskild näringsverksamhet är antingen aktiv eller passiv. Näringsverksamheten är aktiv om du både driver och i stor omfattning arbetar i jord- eller skogsbruket. Annars är den passiv. När det gäller utarrenderat jord- eller skogsbruk är näringsverksamheten vanligtvis passiv.
Att beskattas för jord- och skogsbruksfastigheter
Både ägaren och den som använder en lantbruksenhet beskattas för näringsverksamhet. En jord- och skogsbruksfastighet, som klassats som lantbruksenhet, kan samtidigt beskattas både hos ägare och arrendator. En lantbruksenhet kan vara samägd. Var och en beskattas för sin andel av intäkter och kostnader på grund av näringsverksamheten. Läs mer om enkelt bolag på sidan Inkomst av näringsverksamhet.
Deklarera jord- och skogsbruk
En jord- eller skogsbruksfastighet deklareras på en NE-bilaga. Om du har flera näringsverksamheter kan du välja att lämna en NEA-bilaga för varje verksamhet. Observera att du ska redovisa det sammanlagda resultatet från alla verksamheter på NE-bilagan.
Privatbostad på lantbruksenhet
Som privatbostad räknas småhus som till största delen används (eller är avsedda att användas) för ägarens eller närståendes permanent- eller fritidsboende.
En privatbostad på en lantbruksenhet ingår inte i näringsverksamhet och ska därför hållas helt utanför näringsverksamheten. Det betyder att vissa utgifter för lantbruksenheten måste fördelas, eftersom de utgifter som avser privatbostad inte får dras av som kostnader i näringsverksamheten. Hit hör till exempel telefon, el, vissa uppvärmningskostnader, räntekostnader, sophämtning och försäkringspremier. Det betyder också att lön till anställd personal inte får dras av som kostnad i näringsverksamheten, om de avser arbeten på privatbostad.
Under vissa förutsättningar kan en privatbostad ändå ingå i näringsverksamheten om
- huset är 400 kvadratmeter eller mer,
- fastigheten är byggd före 1930
- ägaren begär att bostaden ska ingå i näringsverksamheten.
Du måste själv årligen ta ställning till om bostaden ska beskattas som näringsfastighet eller privatbostadsfastighet.
Andra bostadsbyggnader, där arrendatorer eller anställda bor eller som är uthyrda till utomstående, är alltid näringsfastigheter för fastighetsägaren och ingår i näringsverksamheten.
Försäljning av lantbruksenhet
En lantbruksenhet kan bestå av både privatbostads- och näringsfastighet. Beskattningen skiljer sig beroende på hur fastigheten eller en del av fastigheten klassificeras. Av denna anledning kan du vara tvungen att dela upp försäljningsersättningen på dels privatbostadsfastighet, till exempel mangårdsbyggnad, dels näringsfastighet (övrig del av lantbruksenhet, övrig mark och ekonomibyggnader).
Privatbostadsfastigheten deklarerar du på blankett K5 – Försäljning av småhus (SKV 2105) och näringsfastigheten deklarerar du på blankett K7 – Försäljning Näringsfastighet (SKV 2107).
Källa: Skatteverket 2018
Läs mer om:
Skogsavdrag och skogskonto
Intäkter från jord- och skogsbruksfastighet
Kostnader för jord- och skogsbruksfastighet
Arrende
Värdeminskning på jord- och skogsbruk