Kallas för rättsakter
Ett gemensamt namn för EU:s lagar och regler är rättsakter. Alla rättsakter måste höra ihop med en artikel, en paragraf i EU-fördragen eller i andra rättsakter. Det kallas att de måste ha en rättslig grund och visar att EU har rätt att fatta beslut i frågan.
Lagar som styr mer – eller mindre
I EU finns fem typer av lagar och regler som är olika styrande. Vissa är bindande och måste följas, medan andra är rekommendationer.
Det hör ihop med hur mycket EU har rätt att bestämma i en fråga. Ibland behövs detaljerade lagar som ska följas på samma sätt i alla länder. Då kan EU till exempel besluta om en förordning. I andra fall kan länderna välja hur de vill jobba för ett mål som EU har satt upp. Då passar det bättre med ett EU-direktiv.
Fem sorter EU-lagar
Tre typer av EU-lagar är bindande för medlemsländerna:
- förordningar
- direktiv
- beslut.
Två typer av EU-lagar är inte bindande:
- rekommendationer
- yttranden.
EU-länderna är med i besluten
Att EU fattar beslut kan låta som om medlemsländerna inte är med och bestämmer. Men länderna är med i den beslutsprocess som leder fram till nya EU-lagar. Representanter från medlemsländernas regeringar sitter i EU:s ministerråd som godkänner nya lagar, vanligtvis tillsammans med Europaparlamentet. Parlamentets ledamöter är folkvalda i EU:s alla medlemsländer.
Fem lagar att välja mellan
De olika lagarna som EU beslutar om kan i korthet beskrivas så här:
Förordning
En EU-lag som gäller på exakt samma sätt i alla EU-länder. Den börjar gälla direkt när den har trätt i kraft. Många regler inom till exempel livsmedels- och jordbruksområdet är förordningar.
Direktiv
Ett direktiv är en lag som sätter upp ett mål som ska uppnås. Medlemsländerna avgör sedan själva hur målet ska uppnås. Medlemsländerna har ofta två år på sig att genomföra ett direktiv. I Sverige stiftar riksdagen de lagar som krävs för att nå målet. När den svenska lagstiftningen är anpassad till direktivet anmäler regeringen det till EU-kommissionen.
Beslut
Beslut riktar sig ofta speciellt till en eller flera personer, företag eller organisationer. Därför lämpar de sig bäst för administrativa syften eller för att genomföra lagar som redan finns. Beslut används till exempel ofta inom EU:s konkurrenslagstiftning och kan då vända sig till företag.
Rekommendationer och yttranden
Rekommendationer och yttranden är inte bindande rättsakter. I en rekommendation föreslår en EU-institution förändringar för en annan institution eller för medlemsländerna. Ministerrådet ger till exempel EU-länderna rekommendationer som gäller ländernas ekonomiska politik. I ett yttrande kan EU-institutionerna uttala sig om en aktuell situation eller ärende.
En rättsakt som inte är bindande behöver inte följas av medlemsländerna. Men rättsakten kan få följder ändå. Det kan vara så att till exempel EU-domstolen använder den som stöd vid tolkning av EU-rätten.
Läs mer om:
EU:s lagar och regler
Fördragen är grunden
EU-lagar gäller framför svenska lagar
Förarbeten till EU-lagar
Källa: