I Sverige regleras offentlig upphandling av två lagar:
- Lagen om offentlig upphandling för upphandlingar inom den klassiska sektorn (klassiska lagen) och
- lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster för upphandlingar inom försörjningssektorerna (försörjningslagen).
Om upphandlingen överstiger vissa tröskelvärden måste de publiceras i TED som är EU-ländernas databas för upphandlingar.
Källor: Konkurrensverket och Lagarna
Allmänt
Den gamla lagen LOU (SFS 1992:1528) har sedan den 1 januari 2008 ersatts med två nya lagar. Lagen om offentlig upphandling för upphandlingar inom den klassiska sektorn (klassiska lagen) och lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster för upphandlingar inom försörjnings-sektorerna (försörjningslagen).
Till grund för de nya lagarna ligger EG:s två senaste direktiv på upphandlingsområdet. Det mesta överensstämmer till stor del i sak med de tidigare gällande EG-direktiven och den tidigare lagen.
De nya lagarna har strukturerats om för att bli mer lättlästa och följer själva upphandlingsprocessen på ett bättre sätt. En innehållsförteckning finns nu i början av lagen, kapitel har slagits ihop, många paragrafer har fått en egen rubrik och det finns ett kapitel med definitioner.
Båda lagarna innehåller även regler för upphandlingar som inte omfattas av direktiven.
Benämningen av de 10 första kapitlen är likalydande i lagarna. Den klassiska lagen saknar motsvarighet till 14 kap. i försörjningslagen om anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land. Regler om byggkoncessioner finns bara i den klassiska lagen.
Bilagorna är desamma för båda lagarna.
Konkurrensverket är den myndighet som ska verka för effektiv offentlig upphandling och utöva tillsyn. De ska ge generell vägledning och information inom området offentlig upphandling för att förebygga regelöverträdelser och verka för en enhetlig tillämpning av de nationella upphandlingsreglerna.
Konkurrensverket ska bistå med information till upphandlande myndigheter, leverantörer och andra intressenter.
De som omfattas av lagarna om offentlig upphandling
De som omfattas benämns upphandlande myndigheter. Dessa är statliga och kommunala myndigheter, såsom beslutande församlingar i kommuner och landsting, vissa offentligt styrda organ (som exempel de flesta kommunala och en del statliga bolag), sammanslutningar av en eller flera upphandlande myndigheter eller ett eller flera offentligt styrda organ. Även t.ex. kommunala och statliga aktiebolag kallas i lagarna för upphandlande myndigheter.
Att tänka på vid upphandling
Börja med att titta på vilka affärer som gjorts inom området tidigare. Vilka krav som ställts, prisbild etc. Eventuella skillnader mellan olika geografiska marknader.
Kan företaget matcha dessa affärer gäller det att utforma en arbetsprocess som kan ”ta hand om” det arbete som krävs. Att söka information om tänkbara anbud, införskaffa förfrågningsunderlag, göra beräkningar av olika slag, utforma anbudsunderlag på rätt sätt (språk, information om företaget etc.), skaffa fram de ”bevis” som krävs på företagets förmåga etc.
Var noga med att uppfylla ALLT som ingår i förfrågningsunderlaget. Lämna eller skicka anbudet i tid.
Glöm inte bort att göra en analys över ett missat anbud. Vad var det som gjorde att företaget inte nådde ända fram?