En leverantörsdeklaration lämnas av leverantören eller exportören på fakturorna eller, i vissa fall, på ett separat papper som bifogas fakturan. Den ska ange antingen ett visst ursprung eller att viss bearbetning eller behandling av varorna har skett i unionen.
Leverantörsdeklarationer används för att styrka ursprunget på en vara som köps eller säljs inom EU. Ett svenskt tillverkande företag som exporterar sina ursprungsvaror till kunder utanför EU kan behöva leverantörsdeklarationer från sina underleverantörer inom EU som bevis på att ursprungsmateriel har använts vid tillverkningen.
Leverantörsdeklaration används även i handeln med Turkiet för att överföra information om ursprung för varor som omfattas av ett varucertifikat A.TR.
Inom EU
Den som upprättar eller ansöker om ursprungsintyg för produkter som exporteras, är skyldig att kunna styrka att uppgifterna om ursprung är riktiga.
Om företaget har köpt exportvarorna av ett annat företag i EU, måste de begära information om produkternas ursprungsstatus från det andra företaget.
Om företaget har tillverkat exportvarorna, men tillverkningen inte är tillräckligt omfattande för att ge produkterna status som ursprungsvaror, kan information från eventuella underleverantörer inom EU ge ett tillräckligt underlag för att konstatera att den sammanlagda tillverkningen inom EU gör att produkterna är ursprungsvaror.
Ett system har fastställts för hur denna information ska överföras mellan företag inom EU. Informationen är juridiskt bindande och ska avges i form av leverantörsdeklarationer. Den som upprättar en leverantörsdeklaration är på samma sätt som en exportör som upprättar ett ursprungsintyg skyldig att för tullmyndigheten kunna bevisa att uppgifterna om tillverkning och ursprung är riktiga.
Information finns i artikel 61-66 och i bilaga 22-15–22-18 i genomförandeförordningen till UCC.
Obs! Den 1 maj 2016 ändrades bestämmelserna för leverantörsdeklarationer för längre tid. I juni 2017 kom en ändring av bestämmelserna för leverantörsdeklarationer för längre tid. Läs mer nedan (under Bestämmelser för leverantörsdeklarationer).
Trots ändringen kan dessa inte utfärdas retroaktivt längre tillbaka än ett år från utfärdandedatumet. Därför är det mycket viktigt att företag har god rutin för att skaffa in leverantörsdeklarationer innan de utfärdar ursprungsintyg samt att företag har god koll på dessa.
Ett företag som inte har bevismaterialet komplett innan ursprungsintyget utfärdas, riskerar att inte kunna erhålla leverantörsdeklarationer i efterhand vid behov, t.ex. vid en efterkontroll några år tillbaka i tiden. Konsekvensen kan bli stora då kunden i mottagarlandet får betala tull för varorna.
Mellan EU och Turkiet
En överenskommelse har slutits mellan EU och Turkiet om att leverantörsdeklarationer ska användas när varors ursprung behöver styrkas i handeln med varor enligt tullunionsfördraget mellan dessa parter. Deklarationerna ska då kunna användas för att styrka uppgifterna om ursprung inom ramen för det paneuropeiska frihandelsområdet och Europa-Medelhavsområdet.
Villkoren för förfarandet med leverantörsdeklarationer mellan EU och Turkiet framgår av artikel 44-51 i beslut nr 1/2006 av tullsamarbetskommittén EU-Turkiet.
Turkiet ingår i det paneuropeiska frihandelsområdet sedan den 1 januari 1999. Turkiet ingår även, med vissa undantag, successivt i det nya Europa-Medelhavsområdet. Detta påverkar inte handeln enligt tullunionsfördraget mellan EU och Turkiet, vilken även i fortsättningen ska bedrivas med stöd av varucertifikat A.TR.
Mottagaren i Turkiet/EU kan emellertid ha för avsikt att exportera varorna vidare till ett annat land i det paneuropeiska frihandelsområdet eller där det är tillåtet till ett annat land i Europa-Medelhavsområdet, antingen i oförändrat skick eller efter förädling. I det sammanhanget finns intresse av att kunna styrka varornas status som ursprungsvaror.
Export till AVS-länderna, ULT, Algeriet, Tunisien eller Marocko
Leverantörsdeklarationer kan upprättas vid export från EU för material som förbearbetats inom EU utan att uppnå ursprungsstatus och därefter exporteras till AVS-länderna (länder i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet), ULT (EU:s utomeuropeiska länder och territorier) Algeriet, Tunisien eller Marocko för förädling.
Mallar ha tagits fram för leverantörsdeklarationer gällande exportvaror som ska återinföras till EU efter förädling för respektive frihandelsarrangemang. Här återges två exempel på sådana (ur arrangemanget för ULT), den första avseende varor som har status som ursprungsvaror, den andra för varor som inte har sådan status.
Declaration for products having preferential origin status
Declaration for products not having preferential origin status
Export till Norge, Island eller Liechtenstein
Leverantörsdeklarationer kan upprättas vid export från EU när material, delar, komponenter med mera, som förbearbetats i EU, utan att de har uppnått status som ursprungsvaror, ska sändas till Norge, Island eller Liechtenstein för att ingå i tillverkning av ursprungsvaror enligt EES-avtalets ursprungsregler.
För att varor som tillverkas i Norge, Island eller Liechtenstein ska uppnå status som ursprungsvaror i EES (erhålla EES-ursprung) kan tillverkaren behöva styrkande dokument om tidigare bearbetning eller behandling som utförts inom EES, till exempel i EU, på de material som varorna tillverkas av.
Om materialen i sig redan är ursprungsvaror, utgörs de styrkande dokumenten av varucertifikat EUR.1 eller fakturadeklaration. Om däremot materialen måste förädlas ytterligare för att bli ursprungsvaror, ska det styrkande dokumentet vara en leverantörsdeklaration.
Mallar och bestämmelser för leverantörsdeklarationer
Leverantörsdeklarationer kan utfärdas per sändning eller för längre tid. Se exempel på hur dessa ska se ut på svenska och engelska genom att klicka på bilaga/annex nedan.
Deklarationen per sändning ska anges på den faktura som rör sändningen eller på en följesedel eller någon annan kommersiell handling i vilken de berörda varorna beskrivs tillräckligt. Deklaration för längre tid utgör separata intyg.
Mallar för leverantörsdeklaration
- per sändning för produkter med förmånsursprungsstatus, se bilaga 22-15 (Annex 22-15 engelsk version)
- för längre tid för produkter som har förmånsursprungsstatus, se bilaga 22-16 (Annex 22-16 engelsk version)
- per sändning för produkter som inte har förmånsursprungsstatus, se bilaga 22-17 (Annex 22-17 engelsk version)
- för längre tid för produkter som inte har förmånsursprungsstatus, se bilaga 22-18 (Annex 22-18 engelsk version).
I de två sistnämnda ska du dels ange att insatsvarorna framställts i EU, dels räkna upp alla material med mera som ingår i insatsvarorna och som inte har status som ursprungsvaror.
Bestämmelser för leverantörsdeklaration
Deklarationerna i bilaga 22-15 och bilaga 22-17 tecknas på fakturan eller på ett annat kommersiellt dokument som innehåller en tillräckligt detaljerad varubeskrivning för att man ska kunna identifiera varorna.
Deklarationerna i bilaga 22-16 och bilaga 22-18 utgör separata intyg som avser leveranser under en viss tid. Sådana får utfärdas under förutsättning att
- varorna ska levereras regelbundet till en viss kund
- varornas ursprungsstatus respektive omständigheterna kring tillverkningen av varorna förutses bli oförändrade under den period intyget avser
- deklarationen ska innehålla: utfärdandedatum, startdatum och slutdatum
- perioden får inte överstiger två år från och med startdagen till och med slutdatumet
- deklarationen får utfärdas retroaktivt men då med giltighetstid som inte överstiger 12 månader före dagen för utfärdande av deklarationen.
- startdatumet får heller inte vara mer än 6 månader efter utfärdandedatumet.
Leverantören ska omedelbart underrätta kunden om uppgifterna i deklarationerna inte längre gäller för leveranserna i fråga. Leverantörsdeklarationerna ska undertecknas för hand och får upprättas på förtryckta blanketter. Deklarationerna behöver inte undertecknas om fakturorna och leverantörsdeklarationerna upprättas elektroniskt på följande villkor: Leverantören ska lämna ett skriftligt åtagande till köparen, i vilket han förklarar sig ta det fulla ansvaret för varje leverantörsdeklaration i vilken han identifieras så som om deklarationen hade undertecknats av honom. De får även bestyrkas elektroniskt på samma grund. Den ansvariges namn ska framgå av leverantörsdeklarationerna.
Kontroll av en leverantörsdeklaration
Tullmyndigheten får i syfte att kontrollera en leverantörsdeklarations riktighet eller äkthet vända sig till exportören och begära att denne av leverantören ska få ett INF 4 bilaga 22-02. INF 4-informationscertifikatet ska utfärdas av tullmyndigheterna i den medlemsstat där leverantören är etablerad.
Källa: Tullverket
(Texten är inte bindande och har erhållits gratis, se Ansvarsfriskrivning)