När riksdagsledamöterna sammanträder utgör de tillsammans ”kammaren”. Men ordet kammare används också som namn på lokalen där sammanträdena äger rum. Sammanträdena leds av talmannen eller en vice talman.
Centrum för politisk debatt
Kammaren är centrum för den politiska debatten. I kammaren får ledamöter och ministrar yttra sig fritt. Det finns dock vissa begränsningar för vad som får sägas. Man får inte uttala sig opassande eller använda personligen förolämpande uttryck. Det ska råda en god stämning i kammaren.
I kammaren är det öppenhet som gäller. Du är välkommen att lyssna på debatterna från åhörarläktaren i kammaren, men du får inte demonstrera, applådera, vissla, ropa eller på annat sätt visa vad du tycker. Medierna kan följa debatterna från pressläktaren.
Alla sammanträden spelas in. Du kan se debatterna direkt och i efterhand via riksdagens webb-tv. En del debatter direktsänds i radio och tv.
Alla förslag bordläggs
Alla förslag som riksdagen ska besluta om anmäls av talmannen till kammaren. Det kallas för bordläggning. Tanken med bordläggning är att ledamöterna ska hinna ta del av förslagen innan de fattar beslut.
När talmannen bordlagt ett förslag skickas, remitteras, det till ett utskott. Utskottet går igenom ärendet och redovisar i ett betänkande förslaget till riksdagsbeslut. Betänkandet bordläggs och tas oftast upp för debatt och beslut i kammaren vid ett senare sammanträde.
Debatter om ärenden
Ärenden är sakfrågor som riksdagen ska fatta beslut om. Besluten föregås ofta av debatt i kammaren. En del större debatter handlar om ärenden som återkommer varje år, som statsbudgeten.
De ärenden som riksdagen ska ta ställning till bygger oftast på förslag från regeringen, propositioner, och från ledamöter, motioner. De förbereds i utskott innan det blir debatt och beslut i kammaren. Men förslagen kan också tas upp till debatt i ett tidigare skede i beslutsprocessen.
Beslut om ärenden
När ledamöterna har debatterat klart är det dags för beslut. Besluten avgörs antingen genom acklamation eller genom omröstning.
De ärenden som riksdagen ska ta ställning till bygger oftast på förslag från regeringen, propositioner, och från ledamöter, motioner. De förbereds i utskott innan det blir debatt och beslut i kammaren.
Riksdagsledamöterna fattar varje år tusentals beslut. Vid varje omröstningstillfälle brukar över 300 ledamöter finnas i kammaren. Besluten tas vanligen på tider som bestämts i förväg men det kan också ske direkt efter debattens slut.
Signal kallar till omröstning
En signal ljuder i hela riksdagen när det är dags för omröstning, eller votering som det också heter. Då har riksdagsledamöterna exakt åtta minuter på sig att ta sig till kammaren. När de väl har bänkat sig ska de fatta beslut om de ärenden som varit uppe för debatt sedan den senaste omröstningen.
Acklamation
När kammaren ska fatta beslut i ett ärende frågar talmannen om kammaren säger ja till utskottets förslag till beslut. Är det ingen ledamot som opponerar sig konstaterar talmannen att svaret är ja och bekräftar beslutet med ett klubbslag. Detta sätt att besluta kallas acklamation. Ordet acklamation kommer från det latinska verbet acclamare som betyder ropa bifall.
Omröstning
Om en ledamot vill att kammaren ska rösta i ärendet kan ledamoten begära omröstning. Omröstningen börjar med att kammarsekreteraren läser upp en omröstningsproposition för kammaren. Då får ledamöterna veta om de ska rösta ja eller nej beroende på vilket förslag de vill ska vinna, utskottsmajoritetens förslag eller reservationens (motförslaget).
De flesta ärenden är uppdelade i delfrågor. Om kammaren är oense i flera delfrågor innebär det att det kan bli flera omröstningar i ett och samma ärende.
Rösterna räknas
Omröstningen görs genom att ledamöterna trycker på voteringsknapparna i sina bänkar. Det finns tre knappar att trycka på: grön lampa för ”ja”, röd för ”nej” och gul för ”avstår”. Röstresultatet syns på voteringstavlan och projektorduken på väggen bakom talmanspodiet.
Om omröstningen av någon anledning inte kan ske med voteringsknapparna ska den göras genom namnupprop.
Talmannen kan också bestämma att omröstningen ska göras genom uppresning. Då ber talmannen de ledamöter som röstar ja att resa sig, därefter de som röstar nej att resa sig. Talmannen avgör sedan vilken sida som fått flest röster.
Flera förslag
Ibland har ledamöterna i en ärendedebatt uttalat stöd för flera förslag i en och samma fråga. Då kan kammaren komma att avgöra vilka två förslag som ska tas upp till slutlig omröstning genom förberedande omröstningar. Det innebär att ledamöterna röstar om två förslag i taget tills det bara blir ett kvar som kan ställas mot utskottsmajoritetens förslag.
Hur har ledamöterna röstat?
Hur varje ledamot röstat och vilka ledamöter som varit frånvarande finns att läsa efter omröstningen i särskilda listor, så kallade voteringsprotokoll. På webbplatsen finns voteringsprotokollet på ärendets sida.
Vad händer efter beslutet?
Efter att beslutet tagits skickar riksdagen en så kallad riksdagsskrivelse till regeringen och talar om vilket beslut som har fattats. Regeringen ska se till att det blir som riksdagen bestämde. Riksdagsskrivelsen är bara ett kort meddelande om hur riksdagen ställt sig till utskottets förslag. Vill du veta vad beslutet handlade om måste du läsa utskottets betänkande.
Allt skrivs ned
Protokollsnotarierna skriver ned allt som sägs i kammaren. Redan följande dag kan du läsa vad som sagts i snabbprotokollet på riksdagens webbplats. Där står också hur partierna har röstat i olika frågor. Det slutgiltiga protokollet kommer i en tryckt version efter ett par veckor.
Interpellationsdebatter
En interpellation är en fråga som en ledamot ställer till en minister i regeringen. Frågan ska gälla något som rör ministerns arbete.
Ledamoten vill ofta med sin interpellation granska eller ta upp vissa problem. Ministern måste svara inom 14 dagar. Svaret ska lämnas både skriftligt och muntligt. Efter att ministern svarat på interpellationen i kammaren blir det debatt mellan ledamoten, som kallas för interpellant, och ministern. Alla ledamöter som vill får delta i debatten.
Rätten att ställa frågor till regeringen är en del av riksdagens kontrollmakt. Ledamöterna kan ställa både muntliga och skriftliga frågor till regeringen. Under ett riksdagsår blir det flera tusen frågor.
Frågestunder
På torsdagar klockan 14 är det frågestund med regeringen. Då kommer fyra ministrar till riksdagen för att svara på frågor från ledamöterna.
Ministrarna får inte veta frågorna i förväg. Frågor och svar ska vara korta och i princip inte överstiga en minut vardera. Ungefär en gång i månaden svarar statsministern på frågor. Då kallas det statsministerns frågestund. Frågestunderna direktsänds i SVT.
Rätten att ställa frågor till regeringen är en del av riksdagens kontrollmakt. Ledamöterna kan ställa både muntliga och skriftliga frågor till regeringen. Under ett riksdagsår blir det flera tusen frågor.
Information från regeringen
Då och då lämnar regeringen information till riksdagen i aktuella frågor. Den minister som ansvarar för frågan kommer då till kammaren och informerar.
Efter informationen kan ledamöterna lämna kommentarer eller ställa frågor till ministern. Statsministern brukar exempelvis informera riksdagen efter EU-toppmöten med stats- och regeringschefer i Europeiska rådet.
Aktuell debatt
Ett parti kan begära att riksdagen ska debattera en viss fråga som är aktuell, som till exempel skolan, vården eller situationen inom polisen.
Efter samråd med alla partiernas gruppledare beslutar talmannen om och när den aktuella debatten ska ske. Den minister i regeringen som ansvarar för frågan deltar i debatten.
Partiledardebatt
I partiledardebatterna får partiledarna chansen att argumentera för den politik de vill föra. Det hålls tre partiledardebatter per år.
Riksdagsårets första partiledardebatt äger rum i oktober, när den allmänna motionstiden har gått ut. Partiledardebatter hålls även i januari och i juni.
Utrikespolitisk debatt
I början av debatten presenterar utrikesministern regeringens deklaration om utrikespolitiken, den så kallade utrikesdeklarationen.
En av riksdagens uppgifter är att tillsammans med regeringen forma den svenska utrikespolitiken. Traditionellt har regeringen haft ett stort ansvar för utrikespolitiken. I samband med att världen blivit alltmer internationell har dock riksdagens engagemang inom utrikespolitiken ökat.
Allmänpolitisk debatt
I den allmänpolitiska debatten får varje ledamot tillfälle att tala i valfritt ämne.
Debatten äger vanligen rum på hösten, efter allmänna motionstiden. Den pågår vanligen i flera dagar. Om och när en allmänpolitisk debatt ska hållas beslutas av talmannen efter samråd med gruppledarna.
Kammarens EU-arbete
I riksdagens kammare debatterar ledamöterna EU-frågor och alla kan ta del av debatten. På så sätt är kammaren viktig för insynen, öppenheten och den allmänna debatten i EU-frågor.
Alla EU-dokument som riksdagen ska behandla anmäls i kammaren. Därefter skickar kammaren dokumenten till de utskott som ansvarar för frågan. Utskottens uppgift är att förbereda ett förslag som kammaren ska debattera och besluta om.
Debatt och information
Det är inte bara när ledamöterna debatterar EU-frågor i kammaren som de behandlar förslag med EU-anknytning. Det kan också bli debatt efter svar på interpellationer, under torsdagens frågestund eller vid särskilt anordnade debatter.
Regeringen informerar också regelbundet riksdagens kammare om olika EU-frågor. Ett exempel är när statsministern rapporterar efter möten med EU:s stats- och regeringschefer i Europeiska rådet.
Årsboken om EU
Varje vår håller riksdagen en mer allmän EU-politisk debatt. Debatten tar avstamp i den så kallade Årsboken om EU. Det är en skrivelse som regeringen lämnar till riksdagen för att informera om verksamheten i EU och vad regeringen har gjort i EU.
Kammaren kontrollerar regeringen
Kammaren kan på olika sätt kontrollera regeringens sätt att sköta EU-arbetet. Genom interpellationer och frågestunder kan ledamöterna ställa frågor till ministrarna i regeringen. Ofta blir det debatt.
Om det finns stark kritik mot regeringens agerande i EU kan 35 ledamöter lägga fram ett förslag om misstroendeförklaring mot regeringen eller en enskild minister. Om minst 175 av de 349 ledamöterna röstar för förslaget måste regeringen eller statsrådet avgå. Men riksdagen kan inte formellt ogiltigförklara ett beslut som regeringen har varit med om att fatta i EU:s ministerråd.
Kammaren måste godkänna avtal
Sveriges medlemskap i EU innebär att riksdagen har överlåtit sin beslutanderätt till EU:s institutioner i många lagstiftningsfrågor. Men om Sveriges avtal med EU ska ändras måste det godkännas av kammaren.
EU-frågor i riksdagen
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, EU, innebär att riksdagen inte är ensam om att fatta beslut om lagar som ska gälla i Sverige. Det gör också EU:s institutioner. Riksdagen arbetar med EU-frågor på många olika sätt.
Läs mer om:
Så arbetar utskotten i riksdagen
Så arbetar EU-nämnden
Så arbetar ledamöterna i riksdagen
Källa: