Kameraövervakningslagen

Kameraövervakningslagens syfte är att se till så att kameraövervakning bara används när övervakningsintresset väger tyngre än integritetsintresset. Som ett allmänt krav för kameraövervakning av alla typer av platser gäller att övervakningen ska bedrivas lagligt, enligt god sed och med hänsyn till enskildas personliga integritet.

Foto av författare
Skribent: Bo Lilja
Så finansieras sidanVi kan komma att erhålla ersättning från annonörer via affiliatelänkar.

Bakgrund
Kameraövervakningslagen innehåller en ny samlad reglering av kameraövervakning, oavsett om allmänheten har tillträde till den övervakade platsen eller inte. Det innebär att alla regler om kameraövervakning från och med den 1 juli 2013 finns samlade i en och samma lag. Till den nya kameraövervakningslagen hör en förordning, kameraövervakningsförordningen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2013 och gäller istället för personuppgiftslagen. Lagen ersätter också lagen om allmän kameraövervakning (LAK).

Dataskyddsförordningen (GDPR) gäller som lag i alla EU:s medlemsländer från och med den 25 maj 2018.
Den kommande dataskyddsförordningen innehåller generella regler om när personuppgiftsbehandling får ske, vilket även innefattar personuppgiftsbehandling genom kameraövervakning. Det kommer att behöva utredas vidare inom ramen för svenskt lagstiftningsförfarande i vilken mån reglerna i kameraövervakningslagen kommer att påverkas av förordningens regler. En särskild utredning har därför fått i uppdrag att se över hur regleringen i kameraövervakningslagen bör anpassas till den nya EU-rättsliga dataskyddsregleringen.

Kameraövervakningslagen gäller oavsett om allmänheten har tillträde till platsen eller inte. Huvudregeln är att det krävs tillstånd för kameraövervakning av platser dit allmänheten har tillträde, men ibland räcker det med endast en anmälan. Länsstyrelserna hanterar inom respektive län sådana tillståndsprövningar och anmälningar. Länsstyrelserna har också operativ tillsyn av kameraövervakning på sådana platser. I kameraövervakningslagen kan man läsa mer om vad som gäller för tillstånd och anmälningar.

Den som planerar att bedriva kameraövervakning av platser dit allmänheten inte har tillträde behöver inget tillstånd. Men man måste se till att övervakningen är tillåten, det vill säga säkerställa att den följer kameraövervakningslagens bestämmelser. Lagen ger två möjligheter: Den ena är att den som ska övervakas lämnar sitt samtycke till övervakningen. Den andra möjligheten är att övervakningen sker efter att man tillämpat överviktsprincipen, vilken innebär att kameraövervakningen är tillåten om övervakningsintresset, som till exempel kan vara att förebygga, utreda och avslöja brott, förhindra olyckor, väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Datainspektionen har operativ tillsyn av kameraövervakning som sker på platser dit allmänheten inte har tillträde.
 

Datainspektionens roll

Datainspektionen har ett centralt tillsynsansvar för all kameraövervakning och har också rätt att överklaga länsstyrelsernas beslut i frågor om kameraövervakning för att tillvarata allmänhetens intressen. Datainspektionen utfärdar däremot inga tillstånd, det gör länsstyrelserna.
 

Läs mer: Kameraövervakningslag (2013:460)

 
Källa:

Datainspektionen

Lämna en kommentar