Skiljeförfarande
Det går att säga att skiljeförfarandet är en privat metod att lösa tvister. Fördelen med att använda sig av ett skiljeförfarande är att det inte är offentligt. Genom denna sekretess kommer det inte till allmänhetens (mediernas) kännedom att en tvist pågår. Affärshemligheter och annan känslig information som åberopas kan alltså förbli hemlig.
En annan fördel med ett skiljeförfarande är att processen går snabbare än vid allmän domstol. Avgörandet sker i endast en instans och är inte överklagbart. Ännu en fördel är att skiljemännen som utses kan ha specialistkompetens vilket sällan är fallet i allmän domstol.
Nackdelen med ett skiljeförfarande är att det oftast är en mycket dyr process och därför bara lämpar sig där värdet på det som parterna tvistar om är relativt högt.
I många affärsavtal står det att tvister ska lösas genom skiljeförfarande. I avtalet kan parterna bestämma hur processen ska göras. Man kan till exempel skriva att en tvist ska lösas enligt de regler som tillämpas av Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. Parterna kan också avtala om var (vilken stad) skiljeförfarandet ska äga rum. Har inget avtalats mer än att ett skiljeförfarande ska äga rum vid en tvist är det lagen om skiljemän som tillämpas.
Hur processen med ett skiljeförfarande går till
Den part som anser en tvist uppkommit meddelar den andra parten detta genom ett så kallat påkallandeförfarande. I detta meddelande beskrivs noga vad tvisten handlar om. Man meddelar också vem man vill ha som skiljeman.
Motparten har sedan två veckor på sig att meddela vem som han utsett som skiljeman. Skulle någon av parterna vilja förhala processen genom att inte utse en skiljeman kan den andra parten tvinga honom till detta genom att vända sig till allmän domstol. Domstolen kan då tvinga den part som vägrat utse skiljeman att göra detta. Om skiljemännen inte kan komma överens om vem som ska utses som tredje skiljeman kan domstolen också gå in och lösa detta. Antalet skiljemän kan vara fler än tre om parterna kommit överens om detta tidigare.
De tre skiljemännen är skyldiga att vara opartiska. Även om varje part utsett en skiljeman så måste han/hon vara opartisk.
När de tre skiljemännen är utsedda börjar själva arbetet med att lösa tvisten. Det bestäms var skiljenämnden ska sammanträda (om nu inte detta redan finns i parternas avtal), vem som ska vara ordförande, sammanträdesdatum, kallelser till sammanträde mm. Målsättningen är att förfarandet till att tvisten är löst ska gå snabbt.
Precis som vid en allmän domstol får parterna sedan presentera sina åsikter vad gäller tvisten. De får lägga fram den bevisning de vill åberopa. Skiljemännen kan begära in kompletterande uppgifter från parterna och om behov finns kalla in experter för att få någonting belyst/klarlagt. När parterna har sagt allt de vill och presenterat de bevis som finns ska skiljemännen meddela sitt beslut i frågan – vilket kallas för skiljedom.
Meningen med ett skiljeförfarande är att det ska gå snabbt. Om parterna inte kommit överens om någonting annat gäller att skiljedomen ska ha meddelats inom 6 månader från den dag då skiljeförfarandet startade. Normalt går inte en skiljedom att överklaga om nu inte parterna i sitt avtal skrivit att så är möjligt. Har inte några formella fel begåtts i skiljeförfarandet (kan då klandras av parterna) blir den giltig sextio dagar efter att parten tagit del av skiljedomen.
Det är viktigt att veta att en skiljedom är en exekutionstitel vilket innebär att den kan ligga till grund för en utmätning av Kronofogdemyndigheten.
Kostnaderna för ett skiljeförfarande kan bli mycket höga. Det finns ett förenklat förfarande som kan tillämpas vid mindre tvister och där det bara utses en skiljeman. Parterna får då i sitt avtal hänvisa till reglerna i detta förenklade skiljeförfarande som tillämpas av Stockholms Handelskammares Skiljedoms- institut.
Vill du veta mer om skiljeförfarande (både ordinärt och förenklat) så besök Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts webbplats
https://www.sccinstitute.se
Läs mer om: