När du som privatperson söker en kredit i något sammanhang kallas det en konsumentkredit och det finns lagar som reglerar hur detta ska gå till. De två viktigaste lagarna är Konsumentkreditlagen och Lag om bank- och finansieringsrörelse. Den som ger dig kredit är skyldig att göra en kreditprövning. Vissa undantag finns dock.
Följande begrepp förekommer ofta:
- Kreditgivare, kan exempelvis vara en bank, en butik, en bilfirma, det vill säga den som lämnar krediten eller övertar den ursprunglige kreditgivarens fordran.
- Kreditsökande, kredittagare, är den person som söker lånet, krediten.
- Kreditkostnad, är det sammanlagda beloppet av de räntor, avgifter och andra kostnader som kredittagaren ska betala.
Vad innebär en kreditprövning?
Om du som privatperson söker kredit ska du veta att den näringsidkare (exempelvis en bank, en butik, en bilfirma) som ska ge dig krediten enligt lag är skyldig att först göra en kreditprövning. I Konsumentkreditlagen står följande i paragraf 5:
Näringsidkaren skall, innan kredit beviljas, pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet (kreditprövning).
Vid alla tillfällen behöver dock inte en kreditprövning göras. I samma paragraf står nämligen även följande:
Kreditprövning behöver inte göras om näringsidkaren på grund av sin kännedom om konsumenten eller andra omständigheter har grundad anledning att utgå från att konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig.
Kravet på kreditprövning gäller inte heller för engångskrediter när kredittiden är högst tre månader och kreditbeloppet skall betalas på en gång eller för krediter som avser mindre belopp.
Kreditprövning innebär helt enkelt att kreditgivaren undersöker om du har de ekonomiska förutsättningar som behövs för att kunna betala ränta och att amortera på krediten. Naturligtvis vill kreditgivaren få tillbaka sina pengar men kreditprövningen är även till för att skydda privatpersoner från att överskuldsätta sig.
I kreditprövningen är det den nuvarande och framtida betalningsförmågan som avgör om du får krediten. Som du kanske förstår kan du bli nekad en kredit på en viss summa men få en kredit beviljad på en lägre summa.
Även om en säkerhet lämnas för lånet, kan även vara en borgensförbindelse, måste en kreditprövning göras.
Vad görs vid en kreditprövning?
Den som ska göra kreditprövningen börjar med att samla in uppgifter från olika tillförlitliga källor. Enligt Konsumentverket och Finansinspektionens regler, de är tillsynsmyndigheter, ska kreditprövningen grundas på skriftliga underlag och från uppgifter ur datamedia, och som sagt ska källorna vara tillförlitliga. Vad det är exakt för uppgifter som ska samlas in till kreditbedömningen finns det inga regler om men enligt myndigheternas allmänna råd bör följande uppgifter tas med
- Inkomsten som den kreditsökande har. Kan vara lön, bidrag, avkastning på kapital etc.
- Tillgångar. Exempelvis hus/villa, bostadsrätt, segelbåt.
- Skulder av olika slag.
- Större regelbundna utgifter. Exempelvis ränta och amortering på lån, betalning av underhåll.
- Borgensåtagande. Om den sökande har åtagit sig att gå i borgen för något.
- Kreditupplysning. Hämtas exempelvis från Upplysningscentralen, UC, och ger kreditgivaren besked om den sökande har någon betalningsanmärkning eller skulder hos kronofogden.
- Hushållet. Ingår den som söker kredit i ett hushåll med flera medlemmar bör hela hushållets skulder och betalningsförmåga bedömas. I hur stor utsträckning som hela hushållet ska bedömas beror naturligtvis på kreditens storlek och karaktär.
När uppgifterna är insamlade gör kreditgivaren en privatekonomisk kalkyl (hushållsekonomisk kalkyl). Till grund för hushållskostnader ligger många gånger Konsumentverkets beräkningar, ibland den sökandes egna beräkningar eller en kombination av båda. Svaret från kalkylen visar om det finns en betalningsförmåga och om det som blir kvar ”att leva på” anses tillräckligt för att en kredit ska kunna beviljas.
Det är mycket vanligt att kreditgivare använder sig av standardiserade beräkningsmodeller. Modellerna är uppbyggda av att olika uppgifter ska fyllas i, en del uppgifter hämtas direkt från olika register (t.ex. ålder och kön, antal gjorda kreditförfrågningar, betalningsanmärkningar), och slutresultatet blir även här ”kvar att leva på”.
Ibland behöver kreditprövningen inte bli så omfattande. Är det en engångskredit och där kredittiden är högst tre månader och kreditbeloppet ska betalas på en gång eller om det är frågan om ett kreditbelopp som högst uppgår till 1/10 av gällande prisbasbelopp, behövs inte en kreditprövning göras. En förenklad kreditprövning innebär att det i de flesta fall bara behövs göras en kreditupplysning på den kreditsökande. Den förenklade kreditprövningen görs om kreditbeloppet högst uppgår till 50% av prisbasbeloppet.
Precis som det står i Konsumentkreditlagen behöver inte en kreditbedömning göras om den som ska bevilja krediten känner den som söker väl och vet att personens ekonomiska förhållande och därmed betalningsförmågan är goda. Kunskapen kan exempelvis bygga på sedan tidigare långvariga förbindelser.
Om det lämnas borgen som säkerhet för krediten är kreditgivaren skyldig att göra en kreditprövning av borgensmannen på samma sätt som för den kreditsökande.
Det är viktigt att komma ihåg att näringsidkaren, kreditgivaren, inte är skyldig att lämna kredit. Kreditgivare kan bedöma betalningsförmågan olika och vara benägna att ta större eller mindre risker. Blir inte krediten beviljad har den kreditsökande rätt att få veta anledningen till avslaget.
Har en kreditgivare gjort en bristfällig kreditprövning och beviljat en kredit, men där det borde framgått att den sökande inte hade tillräcklig betalningsförmåga vid ansökningstillfället, finns det möjlighet till jämkning av betalningsvillkoren. Jämkning kan exempelvis innebära att kredittagaren kan få lägre ränta och ändrad amorteringsplan. Det är dock viktigt att veta att det är vad som gällde vid kreditprövningstillfället som gäller. Händelser som inträffar senare och gör att betalningsförmågan försämras påverkar inte bedömningen av jämkning.