- realsäkerhet (pantsättning av tillgångar av olika slag)
- borgen (namnsäkerhet)
Kraven på säkerhet varierar med kreditens storlek och vad krediten ska användas till.
Både som privatperson och företag går det att ställa en viss egendom som säkerhet för ett lån, d.v.s. man pantsätter just den egendomen. Egendom som kan pantsättas är fast egendom, lös egendom, flygmaskiner och fartyg. Ett pantbrev utfärdas.
Panträtt
Om låntagaren inte kan betala har pantägaren rätt att sälja panten för att få betalt för sin fordran. Blir det ett överskott vid försäljningen ska detta redovisas till låntagaren (pantsättaren).
I grunden (lagens huvudregel) går det till så att någonting överlämnas (traderas) från låntagaren till kreditgivaren som säkerhet för lånet. Nu är detta naturligtvis praktiskt omöjligt i många fall, du överlämnar exempelvis inte en bostad eller en industrifastighet på det sättet. Eftersom kreditgivaren i de flesta fall inte har ”fysisk kontroll” över panten måste hans förmånsrätt, d.v.s. företräde till betalning ur panten framför andra fordringsägares fordringar vid exempelvis en konkurs, skyddas på något sätt. Det görs med att en inteckning tas i exempelvis villan eller företaget av ägaren.
En inteckning går till på följande sätt. Ägaren av fastigheten, fartyget, företaget etc. ansöker om inteckning hos aktuell inskrivningsmyndighet. Godkänns inteckningen av myndigheten utfärdas ett pantbrev som bevis på inteckningen. Hos myndigheten registreras inteckningen, t.ex. i fastighetsboken om det gäller en fastighet. Pantbrevet överlämnas sedan av låntagaren till kreditgivaren (exempelvis en bank) som säkerhet för lånet. Ett avtal om pantsättningen upprättas mellan parterna. Om man pansätter sin bostadsrätt utfärdas inte ett pantbrev. Det går till så att kreditgivaren och låntagaren skriver under ett avtal om pantsättning. Efter att avtalet skrivits underrättar kreditgivaren bostadsrättsföreningen om att pantsättning av bostadsrätten skett.
Fler pantbrev kan också utfärdas för exempelvis en fastighet. Som exempel kan ges en fastighet som är belånad till 2 milj. kr. Ett bottenlån på 1,5 milj. kr och ett topplån på 0,5 milj. kr finns. Innebörden av detta är att den med bottenlånet får ut sin fordran först. Skulle fastigheten bara kunna säljas för 1,9 milj. kr är det enbart den som har topplånet som förlorar pengar. Den långivare som lämnar ett topplån tar därför ut en högre ränta – hans risk är ju större.
Olika typer av pantsättning
Om en privatperson, konsument, har ställt en pant som säkerhet gäller den för en bestämd kredit. Skulle en person av olika anledningar missköta eventuella andra krediter till långivaren kan panten inte tas i anspråk för att reglera detta. I kommersiella sammanhang är det däremot vanligt med generell pantsättning vilket innebär att den pantförskrivna egendomen ska utgöra säkerhet för låntagarens samtliga skulder till kreditgivaren ”nu och i framtiden” som det vanligtvis står skrivet i avtalet. Det företaget gör är en företagsinteckning, jämför med en fastighetsinteckning.
En företagsinteckning är en inteckning i företagets lösa egendom. Exempel på sådant som ingår som säkerhet är inventarier, maskiner, varulager, kundfordringar, patent och upphovsrätt. Likvida medel och goodwill går dock inte att inteckna. Bevis om inskrivning av företagsinteckning kallas för företagsinteckningsbrev. Om företagsinteckningsbrevet ska kunna utgöra säkerhet måste det pantsättas, vanligen genom en pantförskrivningsförklaring i ett avtal. Företagsinteckningsbrev är på en viss summa och ger rätt till utdelning vid konkurs enligt förmånsrättslagen i den ordning som de har utfärdats.
Det är mycket vanligt att en pant har ett högre belåningsvärde än skulden den är säkerhet för. Efter det att lånet tagits kan låntagaren ha amorterat av på skulden under flera år. Det har uppstått ett överhypotek (eller ägarhypotek) i panten. Detta överhypotek kan emellertid inte lämnas tillbaka till pantsättaren (låntagaren). Däremot kan pantsättaren utnyttja detta överhypotek som säkerhet för ett annat lån. I detta sammanhang talar man om andrahandspantsättning vilket är vanligt förekommande. Innehavaren av efterkommande panträtt har sämre rätt d.v.s. det finns en ”turordning” om panten måste tas i anspråk för att reglera en skuld.
Ägaren till en bostadsrätt kan också pantsätta den i andra hand. För att kreditgivaren ska få skydd mot låntagarens övriga fordringsägare och blockera för förstahandspanthavaren att utöka sina krediter till pant- sättaren måste både bostadsrättsföreningen och förstahandspantsättaren underrättas om pantsättningen.
Om en kreditgivare inte anser att säkerheten för en begärd kredit är tillräcklig kan han begära att någon annan person än kredittagaren också ska lämna en pant som säkerhet. Namnet på en sådan pant är tredjemanspant. Detta är mycket likt ett borgensåtagande. Betalar inte låntagaren sin skuld kan kreditgivaren sälja den pantsatta egendomen, något som kan vara mycket kännbart om panten är den egna bostaden.